Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1863, sida 3

drig kommer att gifta mig, har jag funnit på att adoptera honom. Herre Gud, hwa will dä säja? DÅ I wil inte något farligt, wett ja? Twärtom, Bolla. Jag ämnar taga upp honom fom min egen fon, förftår du. Till att börja med will jag sätta honom i skola hos en komminister bort mid Lund. Skivvaren skall komma hit och sy honom kläder ännu i dag, få att han fan wara hän före julhelgen. Men se ja well inte bli au (af) mä min Ismael, ja, utropade min mor, i det hon sprang fram och fattade mig i fina armar. Hur ffa dä fen gå för mej, enfammen, ftadare? Mycet bättre, Bolla. Jngen skall sedan peka åt bwarken vig eller honom, och om pojfen flitar fig wäl, fan det wäl hända att han en wacker dag blir en herreman, liksom jag, fade efonomie-direttören och Höje de sitt höga bröst. Ah, fors bemwarg! utbrast min mor, fom, till fin olycka, haft en alldeles för stor förkärlek till herre klassen och fom nu fann fig något tröstad af hop: pet att en gång få fe äfwen mig i ståtliga ridstöflor med silfwersporrar — men direktör lille ... men .. Tyst det blir mid hwad jag sagt — tundrade efonomie-divektören och slog kantschun mot drankkaret, få att det klang. J dag ha wi Tisdag; om Fredag, då jag skall fara in till Lund att sålja gödoxar, tager jag äfwen Jsmael med mig. Ä OM det blef wid hwad ekonomie direktören Gödzell agt. jag (Forts.