Norrländska Korrespondenten – 13 maj 1863, sida 3

des båtar, men hwar skulle dessa i ha: stighet tagas, då alla woro uppdraana på landet, der de stått under wintern. Lyckligtwis afhjelptes snart denna brist, genom hr inspektor Hagberg på Söråker, som på sin nattesäng äfwen hörde de allt jemnt uppgifna nödropen och tillfölje deraf genast steg upp, skyndsammeligen begifwande sig ned åt warfwet, der han gaf order till några arbetare, att iftörsta haft taga en på landet stående warfsbåt och bära den till den några hundra alnar derifrån befintliga öppna waken och på få sätt söka komma den olycklige till hjelp. Nu rodde man ett stycke tildess isen träffades, hwarefter båten dels måste dragas på den swaga isen, dels och medelst isens sönderstötningfortskaffas. Andtligen efter 4 timmars ansträngande arbete, omkring 2 på natten, uppnådde med stor swårighet bergningsbåten; den nödställda befanns då ligga på ett flytande isstycke nära fanslög. Han har flera gånger warit nere under watt net och börjat sjunka, men lyckligtwis tagit jig upp igen med tillhjelp af en lång trädribba fom han hade faftc bundit på en medhafd liten källe. Genom det falla badet, det sörfärliga ropandet och sjelfansträngningen med att berga lifwet, woro alla hand krafter medz tagna, så att han tillochmed icke igenkände de personer som frälste honom från en oundwiklig död, hwilken då war mycket nära. Mannen igenkändes wara arbetaren Martin Lundqwist från Tynderö och Märgård, hwilken samma afton begifwit sig från Wifstawarf, der han warit på arbete, tagande wägen öfwer fjärden på den swaga isen, hwilken låg nästan fom en flytande skum och på åtskilliga ställen knappast skulle kunnat bära en riktig hund. Hade ide inspektor Hagbergs behjertade raskhet, qwickhet och rådighet warit, så hade sannolikt Lundqwist fått genomgå samma öde som den för en tid sedan wådligen omkomne kyrkowärden Aug. Sundin. Mannen blir troligen för alltid helslös, och må detta blifwa en ny warning för allawåghalsar, fom ee nom öfwermod och oförstånd, för att slippa gå en krok, denna ärstid begifwa fig på den swaga isen å fjärden dit ine gen förnuftig menniska wågat sätta fin fot. Hässjö den 7 Maj 1863. N.