Norrländska Korrespondenten – 13 maj 1863, sida 3

förgäfwes; med knapp nöd lyckas han att sjelf berga fig från att dela de olyckligas öde. Han hade kfämpat få länge för att rädda fin hustru, att han war halfdöd af mattighet och ansträngningar. Dagen der: på flöt modrens lik upp mot stranden; i fina armar höll hon fast sluten fin lilla kära dotter, för hwars räddning hon uppoffrat fitt eget Lif. Fara att föfa undwika örfilar. En kföpmansfru i Hamburg råkade för någon tid fedan i häftig träta med fin piga. DÅ denna sistnämnda, såsom ej fällan plär hända, begagnade fig af plumpa och förolämpande uttryck mot fin matmoder, dref wreden blos det till den grad åt hufwudet på henne, att hon lyfte upp högra armen för att gifwa den näswisa pigan en kraftig örfil. Pigan, fom wille undwika det hotande slaget, böjde fig hastigt åt sidan, men stötte derwid nedra delen af ansigtet få wåldsamt mot kanten of ett skåp, att ej allenaft mun och find sårades, utan äfwen en hel guttaperdja-tandrad, fom hon betalat med 140 mark, slogs i bitar. Tröstlös sprang hon, full af bedröfmelje am mvode, direkt till polifen, men erhöll ej der den upprättelse hon wäntat fig. Hon har nu stämt fin matmor för domstol med yrkande om skadeersättning för indirett ffada. Målet är annu ej afdömdt. Utdrag af en boupptecniug i Nerike 1780. Förteckning på fal. pappas gångkläder: En blå släda med förra giftet. Ett swinskin, fom fal. pappa brukat fom björnhud. Ett glasbläckhorn af träd. En läderpiska af björk med tageljnert. En annan do, sämre, utan slaft; snerten förfoms men.