Norrländska Korrespondenten – 15 april 1863, sida 3

dernas fartyg förolyckats, kan det dock med skäl sägas, att sjöfarten och handeln under samma tid gått framåt. Handeln har förnämligast omfattat tvädmaror, något jern, lärft och fiskwaror, hwilka senare dock till betydligaste delen afyttrats inom länet. Landthandeln är äfF wen förökad. Att i i ett land af det oms fång, fom Westernorrlands län, der endaft 2 städer och en köping finnas, denna handel är af behofwet päkallad, för att underlätta fyllandet af landtmannabehof, är naturligt, men der, såsom här är för: hållandet, omogna ynglingar, utan erfa renhet, utan egna tillgångar och utan förstånd att drifwa Yrket, draga fig från jordbruket, fom borde wara deras egents liga näring, och således undanhålla de egentliga landtmannanäringarne de fraf: ter, fom mera ändamålsenligt och mera nyttigt derå kunde och borde anwändas, medför ingen lyda och trefnad för orten, utan twärtom olycka, genom den lyx fom utsprides och de bedrägerier den medför ver. Lättheten att åtkomma betyg om egande kunskaper och skicklighet, likasom lättheten att få socknenämndens medgifwande för handelsrätts winnande är af erfarenheten mer än tillräckligt känd, och en närmare förklaring af författningarne om denna handel wore af behofwet hör geligen påkallad. Det har nemligen icke sällan händt, att kunskapsbetygen blifwit utgifne af personer, hwilkas witsord Kgl. Maj:ts befallningshafwande icke kunnat godkänna, att socknenämnden enligt hwad fom sedan wisat sig, i strid med focnemännens allmänna önskan, tillstyrkt han: delsrätt, till oc) med för omyndiga perjoner, och att handelsrätten blifwit mifbrukad, synnerligen i afseende på fpritdryckers utborgande, hwilfet de flera deremot anställda åtalen witsorda. De måns gå ifrån landthandlande inkomna lagföf ningar wisa och, att personer af den tie nande klassen af lättheten att få handla på kredit låtit locka fig till skuldsättning för lyxartiklar, och att i ve orter, der landthandeln mest florerar, lyxen är stigen till en höjd, fom medförft de ffadligaste werkningar, deribland förfmårandet för landtmannen att få dugliga tjenare, osedlighet, m. m. Ett korrektiv emot den tilltagande handelslusten skulle, på fött Kongl. Maj:ts befallningshafmande i dess förra underdåniga femårsberättelse uppgifwit, wara, om den för kande more ålagd att egenhändigt hafwa skrifwit fin ansökan, och att de tunffapsbetyg, fom företes, borde wara utfärdade af pastor, kronofogde, häradsskrifware och länsman, äfwensom att församlingen fick höras innan någan handelsrätt meddelades. Om å länets kuster timade sjöskador får Kongl. Maj:ts befallningshafwande merdela följande upplysningar: å Aft