Norrländska Korrespondenten – 15 april 1863, sida 2

mannen Robert Watherley, lade till wid Helsingborg, under föregifwen afsigt att intaga watten. Ehuru man qwarlåg der trenne dagar anskaffades intet dridsmwat: ten, hwaremot fartyget afgick till Kö penhamn, der kaptenen tillika med den engelska besättningen lemnade detsamma. Då man derjemte erhöll underrättelse om att isen brutit upp wid Reval och att ryska tryssare wisat fig i OÖstersjön och i Sundet, måste polackarne, för att icke falla i händerna på ryssarne, med för: hyrd swensk och dansk besättning begifwa sig öfwer till Swerge, der de wisste sig kunna påräkna ett wälwilligt mottagande. Fartyget qwarligger här i hamnen med husarwakt ombord, hwarjemte en provisorisk högwakt blifwit inrättad i det när: belägna karantänshuset. Officerare och manskap hafwa blifwit inqwarterade på ett par olika ställen inom staden. Om branden ombord på Ward Jack: son berättar Snällposten för samma dag: Wår stad war Skärtorsdagen hotad af en brandolycka, fom hade kunnat mede föra de sorgligaste följder. Under det att seqvestreringen af det hitkomna ängs fartyget skulle ske, öppnades en lucka på däcket och i samma ögonblick uppsteg derifrån en tjock och swart rökmassa. En mängd menniskor woro tillstädes, men då man hörde ropet: Eld i fartyget, ffyndade alla bort, utom de 6 polackar, hwikka woro tillstädes. Dessa woro en officer och 5 man, hwilka länge ensamma fingo arbeta. Omsider erhöll öfwerste Lapin: ski underrättelse om olyckan, och han samlade ögonblickligt så många polackar som kunde anträffas och begaf sig åstad till fartyget. Wid framkomsten störtade Lapinski med sitt folk genast ner i laftrummet, der de arbetade fig, under en qwäfwande röf och förfärlig hetta, ige nom en masfa ftenfol, då man fom till en brädwägg, fom war folnad, och sedan wäggen blifwit undanhuggen, befanns det att det brann i stenkolen med klar låga. Alla polackarne deltogo nu ens samma i släckningsarbetet, och oaktadt de woro beröfwade fartyg och last, gingo de tillwäga med en raskhet och ett mod, som woro beundranswärda, och utom detta deras energiska biträde hade ingen rädd: ning warit möjlig. Under loppet af 10 minuter war faran mycket stor, men om: sider blef man herre öfver elden, doc dröjde det i nära 4 timmar innan man upphörde med arbetet. En stor lyda war det att luckan fom att tagas upp så tidigt fom skedde, ty