Norrländska Korrespondenten – 11 april 1863, sida 3

anförande af ofwanstående Luthers yttrande tillägger förbemälde biskop dessa ord: Förnuftets åtgärd till odling och förbättring är att anse fom en nåd och wälgerning af Gud, fom bör nyttjas och anwändas till hang ära och förjamlins gens tjenst. Att fitta fig häremot är ett så fåfängt som skadligt bemödande. Det är omöjligt att förmå närwarande upplysta slägte att anse det för fullfomligt, godt och tjenligt, fom i sjelfwa werfet ide är vet, fastän det så tunnat blif: wa ansedt för hundrade är fevam — Så tänkte och skref om förnuftets doms rätt äfwen i andliga ting en fwenff biskop för 60 år fedan. — Afferjundos tidning beskrifwer på ett storståtligt fått en i ftaven förjig: gången tröning, fom, fastän med undantag af tronan, saknande royauteens imposanta emblemer, dock tommer måns gen annan tröning på fram; ty då ofta nog de stora gyllene kronorna sitta rätt löst, ja, tillochmed på ett eller annat ställe helt sonita ramlat af, få fitta de här titsatta kronorna fajt, ja, så fast, att endast långwarig nötning fan få dem från deras plats. — Man inser lätt att frågan är om en kröning af målkärl och wigter.