Norrländska Korrespondenten – 8 april 1863, sida 3

medfört någon nytta för menskligheten eller skall det wäl någonsin göra det? Jag säger dristigt nej och mill här nur mare söka belysa detta påstående. Kortspelet är, när det urartar til dags lig wana eller rättare passi on, en i högsta grav farlig sjukdom, hwilken mer tar hämmande på sinnets ädlafte röreljer och inskränter den fria wiljan, utom pet, att den i kroppsligt hänseende ruinerar helsan. Tywärr will största an: talet menniskor icke tillstå detta. Wanligtwis anser man endast de s. k. hazardspelen, det gröna bordet, de Forts och tärningfpel, der endast den blinda lumpen afgör och stora summor mins nas eller förloras, för farliga; blott för dessa marna föräldrarne, blott dessa frumhållas af presterne som skräckbilder; men man finner alls intet tadelwärdt i att dagligen spela sitt lilla oskyldiga parti whist, boston, wira eller marriage. Twärtom hör det nu för tiden till goda tonen att wid anfordran kunna ställa sin man wid spelbordet. En werllig för: bländning! Ty denna smyaande träfta undergräfwer allt sannt sällskapslif, of fentliga embeten komma i fara, hela fas miljers lyda och wälstånd tillintetgöres, förståndet lider och själolugnet undergräfwes. Huru, många embetsmän ha icke re dan på detta sätt handlat mot sin pligt; hwem förmår beräkna, huru många olydliga och betryckta derigenom redan blifwit kränkte i fina rättigheter, huru måns ga processer derigenom blifwit dragna ut på titen, huru många oriktiga och öfwerilade förfoganden, som derigenom kommit till stånd. Huru mången talang har icke genom det blinda spelraseriet rer dan dukat under. Huru många makar och fäder, som regelmässigt tillbringa sina aftnar wid spelbordet, blifwa icke med hwarje dag allt mera främmande för sin familj; ofta uppstå derigenom ledsamheter inom densamma, mannen blifwer wresig, förlorar lust och lynne för allt, fom ide sammanhänger med fpelet, funderar måhända endast på att genom oftare och högre spel åter ersätta lidna förluster; han spelar nu icke mera blott om aftnarne, utan äfwen flera time mar på dagen, ide mera i mwaldt fällskap, men i hwilket sällskap som helst, utan allt afseende på sitt goda namn och rykte. Derjemte börjar han att berusa sig i spirituösa drycker; harm, förtret, bekymmer, nattwak förstöra ändtligen hans helsa och päskynda hans dör, hmilten ide fällan för familjen är en merflig lycka. Sådana äro följderne af spelsjukan, som i wåra dagar gör sig allt mer och mer hemmastad i alla kretsar, alla stånd och alla landsändar. Må derföre hwar och en, för hwilken lycka, helsa och fas milj ännu äro något wärde, taga sig till wara för denna passion, som blifwit mode, samt hwar och en efter förmåga bekämpa ett ondt, hwilket framför allt annat snarast förer den deraf angripne till moralisk och fysisk undergång! ms — d nmAAAA — Not Sv mia målat unpfHlfor jaa hen får