uppträdt på predikstolen och åhörars ue sutto i spänd wäntan att få höra ingängsspräket, i def ställe erter en trumpet-fanfar utropade: (April! April! och dermed flöt gudstjensten. Jfrågawarande fed, fom är urgame mal och gångse äfwen i England, Frankrike, Tyskland m. fl. europeis ska länder, uppgifwes härleda sig derifrän att judarne i borjan af April mänad skickade Frälsaren från den ene domaren till den andre och blottställde honom för gäckeri och försmädelse. oo Det är egentligen före kl. 12 på dagen, fom Aprilsnarrit bör ske för att ha gällande kraft. Äfwen den siste April brukar man roa fig med detta upptåg, dock mindre allmänt. Twenne historiska tilldragelser äro antecknade, wid hwilka denna gamla plägsed spelat en roll. Den ena är ur Frankrikes historia och tilldrog fig år 1638. Fransmännen hade insparrat Hertig Niklas Frans af Lothringen och dess gemål Claudia i fängelse i Nancy. De flydde den 1 April ur staden, förklädde i bondz drägt. Jcke utan orsak hade de walt denna dag, och walet war dem till stor nytta. Jngen igenkände dem, utom en gammal gumma. Hon anmälte det för skildtwakten. Jag aftar mig nog för att fpriuga fom Aprilsnarr, fade krigaren och blef stilla på fin post. Gumman ffyns dar till befalhafwande officeren. Hans swar war: Kärring! är det icke i dag 1:ste Avpril? — Emedz lertid woro de höge fångarne fin kos och togo wägen åt Florens, dit de lyckligen undsluppo. Den andra tilldragelsen hände i Danzig 1657. Under Carl X:s krig med Polen skulle fältmarjfal: ken grefwe Otto Stenbock i Mars månad nämnde år äterwända frän armeen till Swerige. Detta mile polackarne hindra och utsande en galiot att uppfänga honom under wägen. Jcke långt från Danzig träffade denne en kapare, som i fläptåg medförde en uppbragt fiskarbåt. Galiotens befälhafware frägade hwem som war i båten och fick till swar att det wore Steinburt (name net på eu af kaparen tagen fiskare.) Befalhafwaren misshörde sig och tvodde aft det war Stenbock, hvars före han genast sände bud til Dans 5sfworhåöljde den unaa awinnan mep kus