lagda armar och tankfull uppsyn efter den bortilande Ragnhild. Slutligen utbrast han med wemordig röst och ett obeskrifligt drag af leende lade sig kring de friska läpparne: — Outgrundeliga qwinnohjerta! Han kastade bössan öfwer axeln och aflågsnade sig åt motsatt håll som Ragnhild.