Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1863, sida 3

landthamnarne får förstnämnde stad, ens ligt Kongl. brefwet den 16 Oktober 1857, icke uppbära. (Forts.) Om den i Stockholm mördade brufspatron Wegelin, fom en längre tid mas rit bosatt i Dalarne, lemnar tidningen Dalpilen följande karakteristik i en upps sats, som är skrifwen af en högt aktad person, hwilken är eu af de få som räk nade fig till hang umgängeswänner: 3 grannskapet af Falun bodde för en tid sedan eu upplyft och aktningswärd person, fom tycktes wilja realisera den ideen att wara sitt allt i allom och icke bero af, eller behöfwa någon annan men: niska. Ehuru en perfon med myden bilds ning och tillräcklig förmögenhet umgicks han ej med någon, utan lefde på sina rum i en trädgård utanför staden oms gifwen af fina talrika böcker, instrumenter och naturaliesamlingar; nätterna igenom lyste hans lampa och mot dagningen lade han sig sjelf först att sofwa. Sin mat lagade han för det mesta sjelf; den be: stod om morgonen af kaffe, om middagen af mjölk, och om aftonen af te. Sin säng bäddade han sjelf, den bestod af en foffa med tagelmadrass och en filt, någon ftädning eller sopning i rummet kunde alorig komma i fråga i anseende till de många slags föremål som betäckte alla bord, ftolar, kistor, skäp och lådor. Hela taket war fullsatt med bräder hwarpå böcker woro uppstälda, wäggarne beklädda med tattor och öfwer dörren utsträckte ett par wäldiga elghorn sina grenar, hwarpå hatt och utanrock hängdes. J ett rum grinade mot den inkommande en stor mängd djur: skallar oc) uppstoppade ugglor med glagperlor till ögon, i ett annat fans en stor mängd ugnar, retorter och kolfwar, i ett tredje en swarfstol, en hyfwelbänk, en elektricitetsmaskin och en åskledare o. s. w. En dag såg man honom wandra bland alla dessa samlingar med fingrarna på båda händerna sönderfrätta af vitriololja, som begagnats wid ett förolyckadt kemiskt försök. Motion ute i lusten tog han sig ibland, men wandrade då till de aflugånaste och wildaste trakter i nejden, för: sedd med en wäska, en bössa och en likare. En dag föll det honom in att göra en resa af 6 mil fågelwägen eller i rak linie till ett ställe. Försedd med en mag: netnål och en liten klippare lika enwis och ihärdig som han sjelf, begaf han sig åstad och framkom efter halftannat dygn, då både han och häst trängt igenom skog, mossar, myror och kärr samt woro knappt igenkännliga för lera, dy och smuts — men fram kommo de.