Norrländska Korrespondenten – 14 mars 1863, sida 3

— Åh. .. werkligen? — Ja, jag har tillsammans med en bekant gjort the... fup... thesfupe! — Tbe-fupe. .. åhja, men det går ju an att ta en fillbit... den ger en pi fantare fmat på theet. Baron C kände fig träffad och frånglade aldrig mera under sitt mir stande i lektorns hus med the-fupger derutom. Utrymmet tillåter oss icke att, som wi skulle welat, något mera detaljeradt ge. nomgå mår aflidne landsmans öden och werksamhet. Wi afsluta derföre denna i flygtiga drag utkastade fif med Tegs nrs ord öfwer professor Munthe mid Lunds akademi: Hur han dömde tingens wärden Sannt och ljust, men blygt likwäl, Huru rent han speglat werlden 3 fin fördomsfria själ; Huru skildt från hwar förläsen, Från hwar sträfsint wishets blygd, Huru menskligt skönt hans wäsen, Hur sokratiskt glad hans dygd; Hur han afskytt att förnedra m han haft en owän än; Hur han älskade en män, Fann en wällust i att hedra, J att offra sig för den. Penseln faller mig ur handen, Nej, ej måla, sörja blott Will jag denne gode anden, Som till högre wänner gått. Här, der helig allwar tiger Öfwer grafwen aningsfull, Hwilken är den man, fom stiger Med ett tadel på hans mull? Öwar är den ibland oss alla, Som ej honom hade kär? Hwilka hjertan äro kalla, Hwilket öga tårlöst är? Mången tidens bölja seglar Uti ewigheten in, Mången graf sin mun förseglar, Förren härnäst fig himlen speglar J en själ, så skön som din! — ———2päa — — —