Norrländska Korrespondenten – 28 februari 1863, sida 4

framgång på tillwerkningsprisets nedfättande, men fortfar försäljningspriset att falla wid lika eller ännu högre kolpriser, blifwer nödwändiga följden den nyfnämnda. Jemför man med nämnde förfälj: ningspris i Stocholm priset på Swenskt stångjern å utrikes ort, till exempel i England, få fyneg, att ven lilla förtjenst, som fan wara på stångjernsproduktionen, till större delen stannar i den erporterande köpmannens händer. Då få mic fet träwaror utskeppas från länet och jern med fördel fan tagas till bottenlaft i fartyg, lastade med träwaror, hwarigenom frakten för jernet borde blifwa ringa, är det anmärkningswärdt, att hand: landerne i länets städer få föga befatta sig med jernexport. De skulle tunna hafwa all den förtjenst, som nu tillfaller Stockholms handlande, derigenom att de särskilda omkostnaderne för omlastning blifwa besparade, och på detta sätt wara i tillfälle att af winsten dela med sig åt bruksegaren, d. w. s. betala högre pris för jernet än hwad derföre fås i Stod: holm. (Forts.)