Norrländska Korrespondenten – 28 februari 1863, sida 4

ItlUHC, Jbtse, QUts, — 141174 — Mo och Gideå, samt utgjort: År 1856 . vo. sierr B. w. 3,354. , 1857 oo oo , 3.611. 1855. 3.012. 1859 ooo 2 845. . 18607) .. 3,094. Summa n ssepvfrn ST. 15,916; eller i medeltal 3,183,2 skepp. B.w. om året. Wid Petersbergs manufukturhammare nära Sunrewall hafwa utsträckts metall: bult och) metallspik för handeloflottans behof: År 1856.. Hepp. St. w. 237: 12 5. , 1857. . 318: 14, — , 1858. . . 144: 16, 8. , 1859. . . 66: 5, — , 1860. 47: 1, 9. S:a sserd. St. w. 814: 9 2: eller i medeltal 162 skepp. 17 lisp. 16 sålpund. Såsom allmänt omdöme öfwer brutsrörelsen anser fia Kongl. Maj:ts Befallningshafwande funna meddela, att då blåsningstiden mid masugnarne förökats med öfver 90 blåsningsdygn, då dygns tillwerkningen i medeltal uppgått till omfring 30 skepp., samt under det före aåente qvinqvenniet ide ens upphunnit minimum inom det fednafte tadjornsblåsningen måste antagas hafwa icke obe tyc ligt förkofrat fig. Stångjernstillmerk ningen har deremot, enligt hwad förut är wisadt, minskats, hwartill orsaken till en del får tillskrifwas den omfländvigheten, att 4 härdar mindre finnas än unter 1851, men wäfentligast de fallande jernpriserne. Att produktionen af gröfre jernmanufaktur och stål under sista qvinqvenniet ötats är förut anmärkt. Till upplysning om den större eller mindre förmån jernhandteringen lemnar sina idkare må anmärkas, att de bruk, fom hafwa egen tadjernetilwertnina, fan: nolitt hafwa någon, om än ide stor be: häl ning på sin tillwerkning, men att de öfriga, som måste köpa sitt tackjern, hofwa ringa eller ingen behållning på sin hondterina. För närwarande, d. w. s. under avinavenniets sista år, kostade I stepp. tackjern wid länets Fändjernswerk, sedan frakt och omkostnader äro tillagda, från 13388 till 18 ror eller i medeltal 15,78 rdr, och priset på kolen varierade från 1,42 till 3 ror eller i medeltal 2,60 ror per läst a 12 tunnor. Till ett stepp. stånajern erfordras från 23,44 till 25,66 lispund eller i medeltal 24,61 lispund tackjern, och från 14,9 till 23,35 eller i medeltal 19,54 t:r kol. Arbetslönen, deri inberärnas betalningen för så kallade öfwerjern och öfwerkol jemte öfriga för: I —— — ————— — Rn — ä eek — U—::::.—— månar af uffordring för kol pe begag: nande af planteringsland m. kan ej antagas till mindre än 223 rtt pr skepp. De bruk, som måste betala tackjernet med 15,78 rer och kolen med 2,60 rer pr läst, kunna således ej tillwerka sitt fänatern till lägre pris än 20,74 rdr, och då dertill lägaes bewillningen och fommunal: skatter samt frakt och omkostnader för jernets transport till Stockholm, dess wanliga afsättningsort, med 1,50 rdr så kostar jernet producenten på affättninadorten 22,24 rdr pr skeppund B.w. Wid närwarande låga jernpris, senast note-; radt till 7 rdr pr centner, motswarande 22,40 rdr pr skeppund St.w. eller 24,64) pr skeppund B.w., blifwer behållningen: endast 2,43 pr steppund Bmw. eller 224: rdr pr skeppund Stw. Hnru den mins sten blir för de bruk, hwiltas materialier öfwerstiga medelpriset, faller lätt i ögat: de ffulle omilforligen arbeta med förlust, om ej deras stångjeru funno afsättning inom nästgränsande landsort, sedan den. till stor del blifwit förädlad till manus; faktur. Sfulle jernprifet fortfara att i falla, synes tydligen, att de flesta siångiernowerten måste upphöra. Wisserli gen arbetas nästan öfwerallt och med