bifstek, fom du önskar, lösstelt och blodig blott hon fan åstadkomma sådan, ingen annan kan det. Lät henne få Sigfrid till man här hemma, få får du behålla både honom i tjensten, och dina Engelska bifffstekar hwar gång wi flagta. Prosten häpnade och tänkte: hon more kanske färdig att sätta hotelsen i wertet, jag är gammal och blir swagare för hwar dag om jag icke får sådana riktigt stekta, kraftfulla biffstekar, att uppehålla mina krafter med. Nåmwäl fate han, — och alla bör: jade hoppas — jag will åter befinna mig och sofwa på saken. I ffolen få sista utslaget taffedag8. Hågen för uppskof öfwergifwer honom aldrig, utan är alltid i brydsamma omständigheter hans sista tillflykt. Derpå gick Prosten in i sitt enskilda rum, besinnade sig en half och sof sedan en hel timma på saken. Jmellertid sökte Sigfrid och Jngegerd att tillsammans wid pianot uppmuntra hwarandra till ytterligare ädelt motstånd, om fadren icke skulle gifwa dem owilkorligt bifall. Prostinnan letade fram ur fina göm mor, åter ett arf efter fin far, ätta mokkakaffe, och kokade i en glaskupa öfwer spritlåga särskildt åt sin man. Ändtligen, nära klockan fem, infann sig Prosten wid kaffebordet; han, fom högst fällan, blott på fin födelsedag och makar: nas bröllopsdag, eller förnämt besök, fick smaka sådan läckerhet som molta, lifwades genast af detta dyrbara kaffes wällukt. Första koppen återgaf honom samma fryntlighet fom winet, men då BProftinnan för första gången i deras tjugnå riga äktenskap bjöd honom en andra topp motta, tog han emot denna med en uppriktig tacksamhetsblick på fin kära mata och fade, fast något beklämd: mor och barn, J fån eder wilja, jag bifaller till giftevmålet. Förtjusta tackade de båda; då Ingegerd ffyndade och kysste honom, hwiskade han i hennes öra: Håll i hos Thomander om nordftjernan. Derwid förblef det, oh nu lefwa de båda älskade i det glada hoppet, att få fira fitt bröllop efter näfta Tiondedag. P. S. Sifta brefwet från Skåne till författaren har upplyft, att sedan mwördig Prosten fått nys om att han sjelf med fin hustru, dotter och måg, samt äfwen några församlingsbor med bräkande och råmande qvicktionden, fått plats på en tafla, för hwilken, uppwisade på Werlosflitsmönstringen i London, hennes mästare fått särdeles beröm af kännare och af den ftora tidningen Times, fom eger många tufen flera läsare än sjelfwa Aftonbladet — har deraf kommit i den ljufma föreftällningen att både han och hans Adjuukt blifwit Europeiskt ryktbare, och att han derföre är sjelf så lysande, att han icke mera, såsom andra wanliga mörka kroppar, behöfwer upplysas af nordstjernan. (Slut.) Sjöfartsunderrättelser.