Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1863, sida 2

stap astradde. — — — Anmärkningar af S. Brandell wid Bibel:-Commisfionens sednaste ar: bete, ny proföfwersättning af nya Testamentet. Upsala 1861. Wäl låter hr B. Swenska kyrkan med glädje och tacksamhet emottaga be rörde arbete såsom ett bewis på dess Yppersta målsmäns oförtröttade möda och omforg för hennes bästa, hwarwid han särskildt åberopar domprosten m. m. bots tor Knös skrift i ämnet. Men oaf tadt allt detta befinnes doc arbetet wara behäftadt med åtskilliga betänkligare fel, härrörande utan twifwel till största des len af den wacklande ståndpunkt, som hrr fomiterade intagit. Ty då de, ens ligt pag. 23 i nämnde ffrift, antagit för grundsats, att låta gamla öfwers. förblifma oförändrad der den i det mä sendtliga uttrycker rätta meningen, och ingen fynnerlig wigt ligger på orda: grannheten, hafwa de påtagligen ställt fig på en alltför osäker ståndpunkt. Om dömet om det wäsendtliga och det omi sendtliga måste neml. enligt sakens na tur ofta komma att bero på exegetiska åsigter och subjektiva tycken. Också har detta arbete derigenom i wår tanke tom mit att lida af mycken ojemnhet. Man stöter rätt ofta på sådana ställen, der man måste fråga: hwarföre har än: dring skett? lita ofta på sådana, der man stadnar i werklig owisshet om or: saken, hwarföre de fått qwarstå oför: ändrade? Dessutom låter denna grunds sats ide få wäl förena fig med en auz nan i samma arbete, pag. 35, uttalad, neml. att i en bibelöfwersättning noga aft bör gifwas på hwarje ord och ut: tryck, och intet anses obetydligt... Hr B. är neml. af den åsigt, att gamla öfwers. bör ändras på alla F) ftällen, der det med philologiska grunder fan bes wisas, att den afwiker ifrån grundtexten. Han har af ktomiterades arbete ytterlis gare blifwit styrkt i fin öfwertygelse, att hwarje annan grundsats förer in på godtycklighetens område och ide kan tillfredsftälla. ) Jfr. Tit. J. DO. Wallins ord i fame manhang med hans bibeltolkningsfsorsok: 4... Min mening är od) har marit, att det origtiga allestades bör råttas; — att urtexten allestades bör ligga till grund för tolkningen, men med direkt affseende på den gifna gamla versionen, hwilken endast der det werkligen är af nöden bör upphjelpas; — att fördenskull fråga ide blifwer om en ny bibelversion, utan om en öf: wersedd och nödtorfteligen förbättrad... Wisserligen behaller ordet sin inwertes kraft äfven om det talar med nva tungomål; men för oss skulle härigenom, åtminstone för någon tid, i den religiöfa bildningen uppstå en luta, fom more swår att folla, — en brytning, hwars riatning mi ej måga bestamma, men hafwe flera skal att frufta. — Äfwensom W. låter en i orientaliskt språkstudium mindre bewandrad, men i de andeliga tingen och behofwen erfaren man med omt allwar tillropa öfmerfättnings: handlaggarne sålunda: Rören med lätt hand, eller rören icke dessa mördnads: wärda tänkespråk, dessa heliga fede: språk, dessa walsignade tröstespråk! ——— — —ä äe — ——