Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1863, sida 2

— Ja, just någonting uselt, någonting riktigt nedriat. .. Ragnhilds hjerta klappade oroligt; men hon beherrskade fig och swarade: — Nej, det har jag wisst icke! — Jaså ... än stearinljusen då? — utbrast Plus ring och stack sitt handskbeklädda pekfinger upp åt ljus: kronorna — finns det någonting nedrigare, uslare, än sådana stearinljus! Nagnhild studsade wid denna owäntade samtalets wänning, drog ett djupt andetag af lättnad och dm nade just med sin öfwer stearinljusen puttrande gro8sör swäfwa ut i walsen igen, då Sjunde paret, Grefwe Palm oc näktergalen, sammanstötte med dem och ett ögonblick hindrade de: ras utträdande i walsen. J denna sekund möttes för andra gången grefwens och Ragnhilds blickar och det föll of fig sjelf, att helsnina måste försiggå. Den werkställdes få knapphändiat fom möjligt, och grefwen passade perunder på att bjuda upp henne till följande dans. Ögonblicket derefter ilade hon med fin allt mera upprymde Pluring in i dansens hwirfwel. Under tiden konverserade grefwe Palm och näftergalen— Detta war ett lika få angenämt, fom öfmers raskande möte! — yttrade grefwen till fin dam. — Har mamsell Stenström den äran att wara be tant med hr grefwen? — sporde näftergalen och gjorde stora ögon. — Det är jag fom fattar mig lycklig att ha återfunnit denna flyttfågel från min hemort. Hon war inackorderad i en af de familjer, till hwars um: — — —-.... — Ö.H — — —— cÖ OXAR