Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1863, sida 3

Landshöfdingen och lösdrifwaren. (Efter JU. TON) J förstugan till landskansliet i Göte: borg satt 1826 eller 1827 på en stenbänk, som berättas förr hafwa funnits inne i rummen och tjenat Carl 10:e Gustdaf till dödsläger, en ljus pojke — kunde wara så der omkring 50 år eller nägot deröfwer, ful, trasig, nylter och argsint. Det war en fähund till lösdrifware. Ena benet slank ide få qwickt med fom det andra, då han med hatten på fned, möls påken i näfwen och en liten påse på ryggen dängde framåt på de bohuslänska gångstigarne, för att bettla. Hwar han fom mar han dock temmeligen mälfommen, ty han hade mycket att berätta om slaget wid Lepsick och om de kanalje fransoserna och den der hejaren Cardell och fen om den rare skråfkarlen Cdeuhjelm, för fi! tillade han ofta wid fin panegyrik öfwer den sistnämnde, .jsör fi! det war just han som kommendera de batterier, som gjorde susen på Hallethor, ban war då bara major då, den der ffråf: larlen. Entast på Tjörn war den stackaren mindre wälkommen, enär han, för att finna genwägar emellan dess många fpridta byar och gårdar, ö wade det slemma råtet att krafla fig öfwer ftengärveggår: darne, hwarwid esomoftast nedrasade en mängd sten, fom det aldrig föll honom