Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1863, sida 3

kommandoropen, man såg sanorna vecklas ut, och solskenet blixtra i bajonetterna, och adjutanterne sprände af och an, för att utlemna orderna för den blodiga dagen. Regementerna marscherade upp, förda af sitt befäl, krigsmusiken dänade, trotsig och djerf; en fjerdingsväg skiljde den Svenska armåen från den Ryska. Inom kort stodo båda armberna i hvarandras åsyn. Förtrupparna, som under lela natten skärmytslat, drogo sig nu tillbaka. Prologen till det blodiga skådespelet var redan utspeld. Doft ljödo kanonskotten och rökhvirflarna stego i luften. Mellan dessa majestätiska dunder hörde man de täta smattringarna af infanteri-salfvorna, de kommenderandes hesa rop och det taktformiga ljudet af de manövrerande kavalleri-trupparnes galopp. Redan hade båda slagtordningarna tvungits att draga sina glesnade leder närmare tillsammmans och bakom sig lemnat hopar af döda och sårade. De hade nalkats hvarandra inpå lifvet, men icke en skymt af seger hade förklarat sig för någondera. Det var isynnerhet ett Ryskt batteri som afmejade Svenska rotar likt gräs, och ibland Svenskarnes högra flygel kastade förödelse och oreda. Dagens öde berodde på besittningen af denna punkt. Med batteriets vinnande var — efter alla utsigter — segern vunnen. Man beslöt att storma det. TMva försök dertill afslogos och sluttningen ditupp såddes full af stupade krigare och blodiga vapen Slutligen kom en adjutant på en löddrande häst och stannade framför Savolax jägare. Ilan yttrade några ord till Chefen. Denne satte sig på flygeln och kommenderade: Framat marschi Och fram gick det med stormsteg och hurrarop, med klingande spel och slygande fanor. Befälhafvaren på det Ryska batteriet kände en aning al misströstan uppstiga i sitt inre. Skjut icke, förrän du kommer dem på 30 steg nära Sigta då i lika höjd med mig, hviskade den gamle Savolaxjägaren till sin unge kamrat, under det att hau med jattesteg marscherade framåt. En kula slog ned bredvid dem och kullstörtade flera man, under det den höljde dem sjellva med stolt. vär dödsdom är skrifven, hackade rekryten. )a! di sandar på den nedan, svarade veteranen, utan att en muskel förändrades i hans ansigte. Nu stodo Svenskarne endast 30 alnar från Ryssarne, skiljda från dem al ett ogenomträngligt rökmoln, på sjelsva kanten af eluttningnn, vägande mellan seger och nederlag. Veteranen hörde en röst som kommenderade: fyr. Han tyckte sig se en trekantig hatt skymta. Skottet brann af. Och den trekantiga hatten skymtade icke mera mellan rökmolnen Ett par Ryska kanover tystnade för