Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1863, sida 3

sig, och huru, i synnerhet, hwad sjeljwa universum beträffar, hwarje mått af deräkning öfwer deras ålder för mår tan leförmåga förswinner, är det mera än löjligt, att en dylik saga om werldens stapelse för 5 a 6000 år sedan, oupp hörligt uppdulis, jusomen till förargelse, och grekomen till galenskap. Jcke blott, att ett sådant tal i jemförelse med de mir beräkning tillgängliga tidrYyme derne af werldens eller jordens tillwaro nästan fan anses förswinnande, uttrycker det — hwilket wisferligen äfwen för flertalet af de bildade brukar wara obekant — en ringa bråkdel af den tid, under hwilken wårt eget slägte befolkar dess boningsplats i werldsrymden, jorden. Endast menniskoslägtets s. k. Hiftoriska minnen, d. w. s. den tid om hwilfen wi ega bestämda och trowärdiga berättelser, uttryckes ungefär genom detta tal, alltså 5000—6000 år, under det att jordens äldsta folkslags mythiska eller sagoartade historia räcker betydligt högre upp. Så börjar babyloniernas bistoriska minnen 2,400 år f. Kr., under det att deras saga, efter Diodori uppaift påstår, att himmelen i Babylon blifmit obferverad redan 473,000 år före Alexander den Stores tåg. Menes, eqyptiernes för: ste historiske konung, placeras 5000 —340000 år f. Kr. medan detta folks sagohistoria börjar ännu 7000 år tidigare. Wille mi derför först stanna wid de Hiftoriffa bewisen, skulle wi endast genom dessa blifwa nödgade att bestämma mennisko slägtets ålder till ungefär tiotusen år. Ty redan 5000 år före wår tidräkning anträffa mi, genom de utmärktaste orientalisters undersötningar, menniskorna på en så hög grad af kultur, att man måste gifwa en af wåra största wetenskapsmän rätt, då han påstår, att en tidrymd af ytterligare 5000 år måste tilläggas, enär mennisforna hade en sådan nödig, för att uppnå en dylik grad af odlinga. Men i werkligheten är denna ungefära upp stattning alldeles för ringa. Lyckliatwis äro wi i denna wigtiga fråga icke in skränkta till historiens wittnesbörd, utan ega i jordlagrens undersökningar ett ent lare och werksammare medel att komma sanningen på spåren samt att utwidga wårt wetande långt bortom den ofiwvantydda historiska begynnelsepunkten. Wid utgräfningar i Nildeltat, upptäckte man 30 fot under Nilgyttjan spår af mensklig civilisation och konstfärdighet, hwilka läta den egyptiska kulturen rycka upp 17 åre tusenden före mår tidräkning. Pourtar l3 fann förstenade menniffeben i en stenart, hwars ålder Agazzis beräknar till 10,000 år. I närheten of Bottniska wiken utgräfde man en fiskarkoja, hwars ålder måste uppskattas till 12,000 år. Berömdast äro likwäl de amerikanska geologernas fynd i Missisippi deltat, hwilta bewisa, att der bott menniskor åts minstone sedan 57,000!! Redan länge hade geologerne, stödjande sig på dessa och dylika facta, icke dragit i betänkande att beräkna menniskoslägtets ålder ijemns höjd med den sednaste jordbildningsperios