Norrländska Korrespondenten – 31 december 1863, sida 2

ning, — hon är charmant, hon är mwiärdig att prefenteras på hofwet! — Jag hoppas, att det också skall ske! — sade fru Ryning med twärsäker ton. Anna såg förwånad med sina stora, klara ögon på sin mor och märkte den sällsamma förändring, som föregått med henne; det war samma kläder, hwilka modren brukat i hwardagslag, men en helt annan perfon, tyckte Anna, med en underlig känsla af oro. — Hwad har händt? — frågade hon sagta sin moder, under det att herrarne samtalade. Moster Agatha är död, och Thorekulla är wårt. Håll dig rakare, Anna lilla, wi äro rikt folk! Det war skada, att jag icke gifte mig med en adelsman; du skulle då fått heta fröken. — Ack mamma, jag fruktar det är syndigt, att fröjdas öfwer en menniskas dödsfall; men jag befänner, att jag är glad för mina kära föräldrars skull. För min egen del finner jag ide, att jag behöfwer förändra mig. Det är ide få noga med mig. — Mitt barn, du wet, att jag är mycket noga; du måste nu uppföra dig mer passande efter din nya ställning i samhället. J detsamma wände sig baronen till fruntimmer: na med en firlig bugning och fade: so — Sag anfer hennes nåd nästan som slägting, wi äro båda af äkta blod. Tillåt mig wara till tjenst, jag är i tillfälle dertill, jag har widiyftiga relationer sa som.. tillåt mig att rekommendera en pers ou, fom.... — Zag tackar, jag tackar! — swarade frun för. bindligt; — men jag är mycket noga, jag skall sjelf göra mina uppköp till julen. Under det modern swarade, såg baronen på den