Norrländska Korrespondenten – 31 december 1863, sida 2

Den gamla frun hade undergått en plötslig förändring; förut något lutande af försakelserna och åren, stod hon nu upprätt och stolt, de femtioåriga ögonen blixtrade ungdomligt, de bleka kinderna hade fått ny färg, munnen war fastare sluten än någonsin förr. Vid den owäntade gästens ankomst hade hon ftigit upp; men i samma ögonblick, fom han förkunnade Agathas död och bjöd 100,000 rdr för Stora Thorez tulla, hade hon genast fatt fig med högtidlig uppsyn och hållning. På fin mans upprepade fråga swarade hon änttligen: — Jag är mycket noga; jag fattar aldrig hastiga beslut, utan öfwerlägger först saken på alla fidor. Utan mitt bifall fon min fira man ide aflåta egendomen; jag will först befinna mig. Det är nu tjugo år sedan jag lemnade Thorekulla; det har kunnat untergå stora förändringar; moster Agatha har haft en skicklig fogde, legat i stor rörelse, det är wisst mycket mera wärdt än baron bjuder. Jag will derföre, att wi fare ned och bese godset. Det är möjligt, att wi behålle det sjelfwa; byggnaderne äro rymliga och med förbittring funna de lätt sättas i i ett ståtligt skick. Derföre will jag i dag ide höra talas om någon handel. J detsamma inträdde Anna, strålande af fägring; gången, den friska winterluften och glädjen öfwer att komma hem till sina föräldrar med en liten summa arbetslön, hade framkallat de wackraste rosor på hennes kinder. Fru Ryning föreställde henne för baronen, Hwilten kråmade fig fom en gammal ryttarhäst, fom får höra en trumpet. I — Ah, — hwiskade han inställsamt till fru Ry