Ryningen förswann som en råtta i skåpet, och just fom hon stängde den tunga skåpdörren, öppnades tam mardörren och moster Agatha inträdde sjelf, blossande röd af harm och hwäste fom en retad uggla. — Hwad hör jag! Du tager emot karlar! Wid grinden stod en skjutskärra, bonden bekände att han skjutsat hit en officer, fom gått in i huset. Jag frånade pigorna, de skrattade och wisade mig upp till dig. Hwar är den kanaljen? — Hwad gjorde du i skåpet du? Kanske du gömt honom der? Bppna skåpet! Blända låtsade leta efter nyckeln, son hon hade säker i fin ficka. Mostern fortfor att träta och ber l skärma fig öfwer den wanära, fom Blinda ådragit hennes hus, och då Blända omöjligen kunde få rätt på nyckeln, rusade den gamla hetsiga fröken på henne och började att flå henne. Detta hörde Ryning i skåpet, harmades, öppnade dörren och stod plötsligen midt på golfwet. Den gamla fröken sansade sig något och sade: — Jaså, det är den der friaren; nå, då må det få wara; efter ni har intagit det ena skåpet, få fan ni ockå taga det andra. Bli gerna fru Ryning, — tillade hon åt Blända, med en förnäm grining, — men ingalunda min arfwinge. Hwarken Blinda eller kaptenen brydde fig i för! sta ögonblicket af fin sällhet mycket om aummans hot och hoppades, att hon ide skulle funna wertställa ten, alldenstund Blända mar hennes enda arfwinge och gården arfwejord. ö De gifte sig, och Blända medförde i boet intet annat af wärte, än skåpet och sin kärlek. Men de kände sig lyckliga dermed och hoppades, att mostern ulle, enligt naturens ordning, dö före dem, så att