och hvarföre ni under ett falskt namn döljer er i detta hus. Er far markis de L, har skrifvit till mig och han förlåter er all den sorg ni förorsakat honom, blott ni samtycker att skilja er från den unga dam, i hvars sällskap jag här finner er. Det unga paret försökte naturligtvis att neka, men när ministern visade dem. photografi-porträtten och markisens bref erkände de ändtligen hvilka de voro, och rörd af herr de Vs föreställningar, förklarade äfven den unga flickan att hon ej ville vara orsaken till en brytning emellan far och son. Men häremot uppreste sig den unge markisen. — Jag öfverger hellre min far än dig — suckade han — hvad skulle det bli af dig om jag nu fegt lemnade dig vind. för våg, sedan jag lockat dig ifrån din fattiga, men aktningsvärda familj. Men den unga flickan fann så ädla svar, och bevisade på ett så rörande sätt den unge mannen att ingen lycka skulle kunna blomstra för dem utan markisens välsignelse, att han ändtligen samtyckte till skilsmessan. Ministern förklarade nu att hans gamle vän visst icke ville att den qvinna, som hans son narrat till att vika från pligtens väg, skulle lida nöd, hvarföre han i dennes namn lofvade att den följande dagen till henne utbetala en summa af 10,000 franes, blott hon gick in på att för alltid afstå från sina anspråk på den unge markisen. Den unga flickan samtyckte till allt, och efter ett långt rörande farväl skildes de älskande, och den unge markisen följde ministern till hans hotell, hvarest genast några rum ordnades för hans räkning. Här dröjde han några dagar till herr de V, hvilken emellertid åt den unga flickan utbetalt den utlofvade summan, hunnit öfvertyga sig om att hon verkligen afrest till Dresden, der hon uppgaf sig ega slägtingar. Men så fort hon var sin väg, släppte han den unge markisen ur hans provisoriska arrest, och gaf bonom respenningar tillbaka till Paris. Han ledsagade honom till och med sjelf till bangården, för att se honom lyckligt och väl lemna Berlin. Derefter skref han till sin gamle vän markisen och berättade honom alla de mått och steg han tagit och hur lyckligt affären aflupit, då den kunnat arrangeras med 10,000 francs. Två dagar derefter kom markisens svar, hvilket lydde: Ert bref, min bästa herr de V:, har jag mottagit, men utan att förstå ett enda ord deraf. Jag har visserligen en son, men han är verkligen för liten att enlevera unga flickor, ty han går ännu i skolan, icke heller har jag förut skrifvit till er, eller skickat er några porträtter: ni inser således sjelf att er skrifvelse är mig fullkomligt oförklarli Herr de V jemförde markisens begge bref, både stil och sigill voro olika. Han insåg nu, ehuru för sent, att han blifvit narrad af två skickliga bedragare och oaktadt de ifrigaste efterspaningar har han ännu icke lyckats återfinna den unge markisen eller bans enleverade sköna. Troligtvis äro både i Paris, der de rätt hjertligt skratta åt den stackars lurade ministern. Sjöfartsunderrättelser. 4862. ÅA LL iiiiii ( Daro