Norrländska Korrespondenten – 24 december 1862, sida 3

Julen för dörren. Öfver jorden, kall och våt, Hanger himlen, mörk och kulen, Dagen ruskig, yrå och mulen, Kan från natt knappt skiljas åt. Inomhus ett fasligt stök, Skrik och spring förutan ända: Stekar glömda, kakor brända, Dam och matlukt, os och rök. 14 ochashurninj i kvart hörn, Ingen fristad inne, ute! Sådan rolighet vi njute, Nar som Julen star för dorr . O, hren: är, som då ej halsar Med beldtenhet och fröjd Denna högtid, som oss frahar Ifrän rillerrallans höjd Cm ock ej som förr i tiden, Då man barn och lycklig var, Då man oskulden och friden I sitt fromma sinne bar Dock ännu mot Juleljusen Man med kopp och längtan ser, Och i tron från himlahusen Sina gåfvor ranlar ner. Rik och fattig, hög och ringa Ar då läka aktad gast; Alla du ditt bud vill bringa, Var välkommen, sköna gast!