Norrländska Korrespondenten – 24 december 1862, sida 2

Hon tillhörde gräddan af socictetslifwet, Hare fett fi na första sommarblommor längesedan wissnade såwäl på kinderna som i hjertat; hon war de bedagades förpost i kurtisanta skärmytslingar, vet upprätthål lande elementet i alla frågor, rörande de trettifem årens anseende och inneboende elektricitet. Hennes talanger i den wägen torde likwäl icke, så länge som skett, hafwa uthärdat konkurrensen med titeln — den: ue omutliga kontrollör, fom utan nåd och barmbhertigbet kasserar förlegad wara — såwida hon icke till fin disposition haft en temmeligen god sångröst, Hwmwilfen, i förening med förswarlig skola, nu beredde henne en reträtt till musiksällskapet, sedan några lagrar ide mera stodo att winna på dessa eröfringarnes fält, fom kallas agfembleer. Son war i allafall ide förlorad för ESocieteten, och om hon ide dansat fig in i Hymens tempel, hwem wet om hon icke kunde gala fig ditin! Men skulle detta uppblandningssystem med inom den musikaliska werlden okända storheter fortfara .. hwar more då gränsen för kompletterandet af detta sällskap! Slut: ligen fom man wäl dragandes med ffrärvaremamseller och ffomakarefruar. .. hon kunde icke nog för: wåna fig öfwer direktionens wal af ledamöter. Så ungefärligen resonnerade näktergalen, och måhända en och annan med henne. Ömkliga småstadshögmod! Litsom sångens guds inna frågar ejter hwad yrke den innehar, som wårdar hennes gåfwa! Emellertid börjades musiköfningarne för den ins stundande fet-tisdageng musikaliska soirke med dans. Sedan några viol-qvartetter och simfonier blifwit res peterade, ifrågakom fången. Ragnhild placerades til: lika med näktergalen och ett par andra utmärkta