Norrländska Korrespondenten – 24 december 1862, sida 2

det ter stötte alltför mycket på ven nya tidens liberala tendens, för att winna sympatier i detta konservatismens och det stationäras ultima Thule. Bland vem, fom tillhörde dessa uppfomlingars antal, war äfwen Ragnhild Stenström, f. d. ven wälsignade lappunaen. Musiksällskapets direktör har be fått höra omtalas den wackra röst och den mujic kaliska odling hon åtnjutit och madam Stenström eller, fom hon allmännast kallades, tärringen blef en tag angenämt öfwerraskad af ett tryckt inbjurninggbref till mamsell Ragnhild att som ledamot inträda i musitsällskapets samfund och att deltaga i deras tf ningar. Madam Stenström, långt mera än Ragnbild smickrad af detta artighetsbewis, lät stufwa upp fin sönragstoilette och följre sjelf, wid första fammans trädet efter ten erhållna inbjudningen, fin foftervotter upp på mufiffalen. Då man ide war wan att fe madamen utom fi na törrar annat än på söndagarne, då hon bewistade andstjensten, fon man lätteligen föreställa fig den enorma sensation hennes nppträdande wäckte bland musiksällskapet — Werltens sista tiv! — hwiskade re äldre förkläna. — Flickan är charmant wacker! hwiskade ungherrarna. — Har hon röst fom fägring — menade de äldre tro på — få får wår gamla nätktergal säga: slut med hwissla sa bond tappa läppen! — Oförskämdt! ... rumdristigt! .. indelikat af direktionen att pracka på oss allt patrask! — yttrade med blossande finder hon, hwilken nyss blifwit bdenämnd näftergalen. Denna dam war en bland tem, mi pläga benämna högsta hönsen i korgen. .AA s—s—s—lr——ä—i —J — — — ——