Norrländska Korrespondenten – 19 november 1862, sida 3

folkstammarne, och om detta lyckas, så skall det mera än någonsin förmå ber herrska werlden. Lvåt det bli krig med Amerika, Ryssland, Indien eller hwillet annat land; fom helst, då wi råda öfwer Nordoch Ofterfjön, med de tappra fiwenskarne till krigskamrater och hafwa de oförfärade, raska danskarne till sjös wid wår sida, tillika med alla wåra egna bjelpkällor i hela werlden, så måste det brittiska lejonet besegra hwarje fiender. — Rörande den i Tyskland rådande för reställningen om att Danmark är en ftat, fom går fin undergång till mötes (en åsigt fom lord Russell äfwen tycks wilja adoptera), warnar förf. på flera ställen sina läsare mot att sätta tro till dylika uttalanden, och menar, att vet skall wisa fig, att de nordiska wikingarnes och fjö konungarnes efterkommande hafwa qwar en del af den gamla eld, fom i århuns draden gjorde dem till Europas första nation. — Den 13 Oft. tilldrog fig åter en swår olycka på en af de britiffa jernmwä garne. Det berättas härom i de en gelska tidningarne: 73 går afton klockan straxt efter 6 skedde en förfärlig fam manstötning på Cdoinburgh-Glasgowejernbanan wid Winchburg omkring tolf mil från Edinburgh. Sammanstötningen skedde mellan twå iltåg, nemligen det fom afgår fl. 5 från Glasgow till Edinburgh och det fom afgår El. 6 från Cdins burgh till Sterling, Pesth och norra Skottland, och hwiket på en del af fin wig begagnar nämnda bana. Olyckan skall härröra från ett felaktigt riktadt spårskifte. Minst 15 personer dödades och mer än 100 blefwo skadade. Kl. oms kring 10 i går afton ankom första ban wagnen med sårade passagerare till Edin: burgh, och en betydlig massa menniskor, af hwilka många woro oroliga för flägtingar och wänner, fom medföljt bantåget, hade naturligtwis samlat sig mid ftar tionen.