Norrländska Korrespondenten – 15 november 1862, sida 3

Smeden. (Ur Trenne arbetares frisltunder.) Sjelf min egen lyckas smed. Vid min essja och mitt stad Står jag hela dagen; Uti nejden, vidt omkring, Från min smedja — kling, klang, kling. Ljuda hammarslagen. Omhvärfd utaf rök och dam, Sot och gnistor — ingen skam — Sjunger jag min visa; Mödan ar min bästa vän — Lifvet vore utan den Föga värdt att prisa. Sjelf min herre, ingens slaf.: Brukar jag hvaå Gud mig gaf: Vilja och förmåga ilt arbeta, som en häst; Deraf mår jag också bäst. — Skam åt hvar odåga! E— A AA ——— ———