da eller befalla; och hwad fom är mig: tigast, man förbjude ide förr än man blifwit fullt ense med fig sjelf att ide taga förbudet tillbaka; och likaså må man ingenting befalla, fom man ide fan och bör sätta igenom. Man må ide sätta fin glädje i att förbjuda eller befalla, men när det ffer skall det ske med be stämdhet. Det är ett grundfel mot prinz ciperna för en fund uppfostran, när för: äldrar genom böner, fmider eller löften om belöningar söka förmå wanartade barn att lyda. En uppfostran, fom grunn: das på dylita löften (om sötsaker, Ietfafer, penningar), duger alldeles ide; föräldrarnes kärlek och wänlighet mot ty diga barn bör wara dessas högfta belöning. Som wi här wisat, bibringas många barn i deras tidigaste år genom uppfostran egensinnighet, trots, sjelfrådighet, olydnad, egennytta, missunsamhet, böjelse för osanning och för snatteri. Likafå göra många mödrar ingenting för att wänja sina barn wid modesti, ordning, öppenhet, wälwilja och andra goda egen: skaper. J ftället näres fåfänga, ett ins bundet sinnelag o. s. w. Att grundwalen för personligt mod och fjelfbeherftning också lägges af modren, fan man äfwen med bestämdhet påstå. Jag will ej längre fullfölja dessa betraktelser, men blott ännu en gång upprepa, att grundwalen till den fullwuxnes karakter till det mesta lägges af modren, samt att mången moder genom sitt oförstånd upp: fostrar den unga menniskan till en för: brytare. Då grundtvalen till det goda hos men: niskan redan är lagd inom det sjunde året, följer af fig sjelft, att man verefter ide längre bör anwända aga. Gecnom hotelser och straff fon man också sedermera wäcka fruktan och twinga ten gensträfwige att böja fig för öfmermat: ten; men förbättra finnelaget och förän: dra karakteren står ide mera tills För wäluppfostrade och följaktligen lydiga barn erfordras dåmera blott milda fö reställningar och förmaningar. Men för att få sådana werkligen wäluppfostrade och goda barn, hwilkas widare utbildning längre fram fan med framgång öfwertagas af skolan, fordras att den husliga uppfostran, som förnämligast utgår från modren, blir helt och hållet olika med hwad ten nu gemenligen är; och jag instämmer fullkomligt med den författare fom sagt: Staffa of bättre mödrar, och wi skola få bättre menniskor.