från platsen blifwit af socknemännen hedrad med en wacker present af silfwer, till minne af deras erkänsla för det wäl fulländade arbetet. — Det i föregående nummer fom ha itigaft omnämnda tisdagsspektaklet war mycket fängslande. Skådespelet är ej så nytt och ej af så underordnadt wärde, att ide de flesta känna till detsamma. Ringaren i Notredame, denna fanta stista perfonlighet, glömmes ej få lätt, sedan man en gång gjort hans befantz stap, särdeles då den djerft tecknade fa raktären mästerligt återgifwes, såsom nu af hr Sjöberg, till hwilkens framgång den lyckade maskeringen icke minst bidrog. Wälförtjent war derföre det bifall, som wid pjesens slut egnades hr Sjöberg me delst inropande och applåder. Enahanda gunst af publiken åtnjöt fru Åhman och m:lle Magnusson; den förra i synnerhet lyckad i den gripande scenen, der syster Gudule får återse och igenkänna sitt af Zigenare stulna barn, Esmaralda. Ar moderskärleken en stor och mägtig pas: sion, så framställdes den också af fru A. med en styrka och wärma, fom omilforligt hänförde. Mille Magnusson upp: bar Esmaraldas rol med mera talang och sanning, än hon hittills wisat sig mägtig. Med förståndig ledning och nå got bemödande om mera fylligt uttal, torde m:lle M. blifwa i tillfälle att hålla, hwad hon nu lofwar såsom aktris. Hr Åhman, i den widriga prestens rol, war som wanligt jemn och konseqvent, dock mindre utpräglad skurk, än man wille wäntat af den, som i Röfwarbandet så ypperligt spelat Frans. — Mot den fees nista anordningen war intet att anmär: fa, annat än det bölande oljud, fom ffulle föreftälla brandsignaler. — I går hade fru Brandt recett, hwarwid uppfördes Stt lyckans barn af Charlotte Birch: Pfeiffer. Med all refpekt för fiftnämnsda fruntimmers litterära höghet, måste wi dock säga, att skådespelet i fråga, onödigtwis utdraget i fem after och tre tablåer, är tröttande och tråkigt samt mot: togs af salongen med fullfomlig likgiltighet, oaktadt fru Brandt, fom spelade titelrolen, inlade mycken älskwärdhet och naturlig barnslighet. Fru B. inropades och pjesen föll. — ZJnnewarande års tredje och sista årswäxtberättelse för länet, den 21 i föreg. månad af Landshöfdinge-Embetet afgifwen till Kongl. Stats-Contoret: Som under sistlidne Augusti och September månader för grödans mognande inträffade en gynsam wäderlek, har fförden, fom isynnerhet på halm warit rik, blifvit ymnigare än hwad tidigare på sommaren kunde antagas blifwa händelsen Förhållandet med de särskilda fädesslagen, hwilka under gynsam wäderlek i det närmaste blifwit inbergade, anses wara följande: Hwetet, hmillet endast i inffränt tare omfång odlas inom Medelpads fögs deri, har lidit af rost och lemnar en skörd af 6:te a 7:de kornet. Rågen har lemnat en fförd af fär: ———O—r F HH—JLJJ— MO OJ —0 — — D min fon, utropade Taddea,