GÖwarjehanda. S:t Josef eller Giuseppe. J Rom har folket i sin naivitet gjort den helige Josef till padrone dei cornuti, tet är till skyddshelgon för alla dem, fom af fina hustrur försetts med horn; när man gratulerar en äkta man på S:t Jofefådagen, ligger följaktligen deruti ett hån och en antydan, att hang hustru bedrar ger honom. Medan S:t Josef således ite i allmänhet står i synnerlig gunst hos männen, göra dock snickarne och time mermännen ett undantag härifrån, i det han är deras speciella skyprohelgon. — Väre snickarne och timmermännen i Rom hafwa imellertid det ryktet om sig, att de på krogarne, till sina hustrurs sorg, supa upp hwarenda skilling de förtjena, och S:t Josef skall derför hafwa hwars jehanda omak för fina skyrdslingars skull. J sådant afseende berättar foltet följande legend: En gång bultade en fnidare på himmelens port och bad att få flippa in. S:t Petrus stack ut hufwudet genom fönstret, och då hun fände igen snickaren, sade han, att han icke kunde släppa in honom, hwarpå han stängde igen fönstret. Snickaren bultade ånyo på och wille promt in. Han hade i hela sitt lif ifrigt dyrkat S:t Josef, och om Petrus icke wille tro honom, så skulle han bedja S:t Josef tomma dit. Denne blef nu tillkallad och då han igenkände fin proteg6, bad han Petrus att öppna himlaporten, men denne uckade litsom förut. Derom uppstod nu stort spettakel och skandal mellan Petrus på den ena sidan och S:t Josef samt snickaren på den andra, så att det slutligen wäckte uppmärtsamhet hos Gud Fader, som frågade hwad som war å färde. Båda parterne föredrogo sin sak, och Gud Fader afgjorde den till förmån för Pe trus, men då förtlarade S:t Josef, att om snickaren icke kom in i himmelen, skalle äfwen han gå fin wäg. Han in: lemnade således, litsom en nutidens mi nister, sin afsked tsansötan i bästa form och ven antogs. Jnnan han likwäl gich jin wäg, fade han till sin hustru: 7Ma. via, tom med, och hon följte fin man sasom det egnar en god hatra Maric wintade åt sin son Kristus, Kristus åt