Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1862, sida 3

wen eder att skjuta skarpt på såwäl dör da föremål, fom på unga hjertan! Mången ljuf hägring från dessa dagar, dens na tid, stall framdeles uppstå i edert sinne och småle emot eder, när hösten och wintern inträder i edert lif. Den unga flickan med de strålande ögonen, på hwilken J helst blickade under edra glata wapenlekar, skall helsa eder, och en flätt af ungdom och kärlek fläta eder tantfulla och rynkade panna. Måhända dock, att I då finnen dessa öfningar, hwilka nu synes ever få sköna, bra dåraktiga och andefattiga; men mins net af den känsla fom då lifwade eder själ, det är den, hwilken skall skänka eder ett ljuft, om också sorgligt nöje, ty den ffall påminna eder om ungdomens rofiga och oförgätliga tid, då hjertat slog få warmt wid ungmöns beundran och fär: lek, och war få fullt af rika förhoppnin: gar på sällhet och ära. (Ur GStjernornag Barn?