Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1862, sida 2

Småbitar från landsbygden. XIII. Ehuruwäl dessa uppsatser egentligen hafwa till föremål att belysa ställningar och förhållanden inom landsorterna i länet; så är likwäl den politiska nyhet, fom i dessa dagar genomilar wår werld8del, af för mycken genomgripande wigt, att wi ej deråt skulle känna of manade att egna några ögonblicks uppmärffamhet. Så mycket mera, fom sannolikt många af wåra hederwärda läsare ibland allmogen, ehuruwäl de länge kännt nams net Garibaldi och beundrat hang bedrifs ter, likwäl i grunden ej hafwa gjort fig fullkomligt reda för den sak, hwarför han kämpat, och karaktären af den lön han skördat. På Jtaliens konungathron satt Frans ll, en grym, despotisk och samwetslös herrskare. Sjelf ett rötägg af Bourbos nernas inpopulära ätt, egde han till sin disposition alla en regents egenskaperzatt göra fig förhatlig. Härkomst, uppfos stran, lynne och hjerta woro hos denne regent egnade att göra honom till den minst folfliga af alla fina samtida. Hans folk blödde under oket af hans spira, suckade i träldomens bojor eller förfmäts tade i hans fängelsehålor. Omkring fig hade han en sköldmur af rådgifware utan förtroende af folket och utan aktning för dess menniskowärde. Dessutom stod i djupå leder ett presterskap, fom i ffenhelighetens munkkåpor swepte fin werldsliga herrsklystnad, och i spetsen för dem en påfwe, om hwilken man tryggt kan säga, att hwilkens ståthållare han än war på jorden, åtminstone icke war han Christi. Med ett ord: ställningen war betänklig och under despotens thron gäste mifnö jet, lokade revolutionen, uppwärmda af de lågor, tyranner wanligen lyckas att frammana. Då uppstod från en klippa i hafwet en man, fom lågade för sitt sköna hems lands befrielse undan det nesliga olet. Garibaldi stod fram i dagen, drog fitt swärd och höjde det, till tyrannens fasa, öfwer hang eget hufwud. Och fe! Fol