fet helsade befriaren med jubel, hang staror wärte med lavinens wåldsamhet och styrka . snart stod hjelten rustad till en kamp på lif och död mot förtrye: karen och hand anhang. Från thronen hof han despoten undan, sprängde hans djefwulska liga, befriade sitt land och satte konungakronan på den populäraste af hennes pretendenters, på den ridders lige Victor Emanuels hufwud. Med en anspråkslöshet och oegennytta, hwartill historien har få motstycken att framwisa, drog han sig sedan tillbaka till sitt tarfliga hem på Capreras flipp-ö, utan att emottaga annan lön för sitt storwerk, än den beundran hans tacksamma fäder nesland och hela Europa egnade honom och den tillfredsställelse han egde inom eget bröst. Sakerna syntes wid denna tidpunkt nalkas sin önskwärda lösning, och man hoppades att Ztaliens frihet och oafhängighet wore tryggad. Men ödet hade annorlunda beslutrat. Den fördrifne konung Frans band kring den nya monarkien sina intrigers nät; och mången maska i detta nät hade påfwen och Napoleon den II. af andra bewetelsegrunder hjelpt honom att spinna. — Snart förmärktes det, att den nye fonungen stod under främmande inflytande; hans minifter blef småningom inpopu: lär och ändtligen woro förhållandena få intrasslade, att swärdet ännu en gång måste dragas. Lågande af harm öfwer swikna löften, och brinnande af begär att rensa sitt land från ormarne i Kar pitolium och Tuillerierna, landsteg ännu en gång Garibaldi på Calabriens kust. Men hans stjerna war nedergången. Förräderiet lurade i hans spår. Och nu genomfor Europa den sorgliga nyleten: Garibaldi är sårad och fången! Se der den jobspost, som med häpnad flår hwarje owän till despotism och tYranni! Se der det evangelium, som i dessa dagar blifwit despoterna och deras anhang bebådadt! Huru mycken wigt ligger icke i dessa fyra ord! De utgöra ett åstslag i den politiska werlden, fom kommer millioner att darra och fyller med grämelfe och forg hela den bättre delen af mår werldsdel. Särad och fången: detta war då lönen för hans fosterlandskärlek; detta blef då den lott, fom wäntade samtidens populäraste hHärförare och frihetswän! Och genom hwem befinner han sig i denna belägenhet? Genom ett förräderi af en officer under den konung, på hwars hufwud han satt Jtaliens krona. Och hwilken är den sNikodemus, fom härtill hulpit? O! det är ide en, de äro legio, ty de äro många. De stå att finna uti Italien, i Spanien, i Frankrite, i Osterrike, i Ryssland; öfwerallt der folkfriheten ännu drages med twinsot, öfwerallt der despotismen ännu regerar, öfwerallt der de nyare principerna i ftatsförfattningsdwäg ännu flämta efter lifsluft. Så står det inom den politiska werlden för närwarande till. Hwad blir Garibaldis öde? — frågar en hwar. — z—