Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1862, sida 2

— Det är aimabelt af dig att så tänka och jag will wisst icke störa dina illusioner, ehuru jag icke kan blunda för frånsidan af medaljen. — Min lyckas skådepenning har ingen frånsida. — Charmant, charmant, du anspråkslösa warelse! Med ditt utseende och ditt behagliga sätt att föra dig, är du skapad för något annat än bondlandet. Du stulle i salongslifwet wäcka uppseende, winna beundrare och lägga hwilket hjerta du behagade för dina jötter. Du skulle winna triumser i de högfta Eretsarne, och kanske skedde dig utmärkelse wid hofwet. Det skulle wara något annat än att lefwa och dö får som prostinna i Wassåker! Stackars lilla Hedwig, du har werlligen förfelat din bestämmelse. — OM! fade Hedwig med en qwäfd suck och sön: derplockade en blomma som hon tog ur wasen på bordet. — Megdgif att den tafla jag uppdragit slår mera an på ditt sinne än att gå och subba fom prestfru på landet bland for och talfwar och grisar och höns. Man måste wertligen wara förd med ganska ignola nerwer för att stå ut med sådant, men du är det icke. Efter en paus återtog hon: Du fan wäl icke wara så förblindad öfwer din husliga lyda med dess bråt och hushållsbestyr eller så renonce på känsla för hwad du är ämnad till, att du icke, wid jemförelsen med hwad som är och hwad som kunde wara, skall inse, att ditt öde fått orittig wändning. — Arnoldsson är så god, och barnen ... — Högst obligeant af herr pastorn! log prefi dentskan. Min man är också god, ehuru jag icke gjort det offer som du för din. — Kärleken räknar icke sina offer, sade Hedwig, men skulle wi mäta fördelarne, hwem kan då neka