Norrländska Korrespondenten – 1 oktober 1862, sida 3

årens minneslistor uppmanat till att med all möjlig omsorg och skyndsamhet werts ftälla höstplöjningen. På en vinp och jemn höstplöjning beror blifwande ffördar, mer än på mycket annat. Glööm ej att upprensa wattenfårorna, så snart ett fält är färdigplöjdt. Mot slutet af månaden är det man ligen mera förlust än winst att låta treaturen gå på bete. Finnes något bete qwar, fom man mill begagna, få må man dock ide glömma att gifwa freatus ren ett tillräckligt foder inne om nätterna. Innan månadens slut böra alla for ters rotfrukter wara upptagna. Blifwa rötterne på något sätt skadade af frost, så kan man wara säker på att de icke funna förwaras öfwer wintern. Eljest hafwa wi mångårig erfarenhet att rofs wor, isynnerhet kålrötter, förwarade i smala högar, täckta närmast rofworna med qwistar, derofwanpå litet halm och slutligen jord, kunna förwaras öfwer hela wintern. Wid rof-upptagning bör man tillse att rötterna få litet fom möjs ligt skadas. Ran afskär kålen just jemut så, att intet grönt blifwer qwarsittande wid roten och så att denna icke skadas. De fina rotfibrerna bortrensas ide. Hänger mycket jord wid, ger man roten en liten skakning, få att det mesta lossar af, och så är den tjenlig att läggas i hög. Litet jord som följer med in i rofhögen gör mera godt än ondt.