Norrländska Korrespondenten – 27 september 1862, sida 2

— Angust? Är han här! — Han har några dagars ledighet mellan sina möten och tillbringar dem här. Han skulle träffa en person i angelägna ärenden, hwilket hindrade honom att gå med mig att möta dig, men han ffulle få fort fom möjligt komma hit. — Så roligt, ack, få roligt! Det gläder äfwen mig, emedan han kan wara dig både till fällskap och nytta, då jag ej hinner följa dig. Mina arbeten hafwa blifwit betydliat ökade till fölid af några förtroendeuppdrag inom ståndet, som just i dessa dagar lemnats mig. Hedwigs sammanträffande med sin broder war icke det minst öfwerraskande för henne, och beställsam, som hade hon warit i sitt eget hem, bullade hon upp ur sina fulla lorgar för sin man och bror alla de goda saker, hwarmed hon försett sia, och fungerade sedan wid thebordet som älsklig och gästfri wärdinna. Påföljande förmiddag, klockan ett, gick Hedwig, utstyrd på bästa sätt, för att, åtföljd af fin man, afliaaa det fruktade besöket hes fin syster, fru prefidentz : skan. Anblicken af de wackra stadsdelar hon pasferat de med deras broar, torg och palatser förskingrade wäl hennes beklämda sinnesstämning under wägen: men när hon bestigit trappan till ett af de stora palatsen wid Drottninggatan och stannande wid en dörr läste i förgylda bokstäfwer: ÅPresidenten Ehrnprofil, föll en tyngd öfwer hennes hjerta och Hon suckade: Hwad hade jag här att göra? Gud gifwe jag wore hemma hos barnen! — Hwad är det för dumheter? sade Arnoldsson missnöjd. Du fruktar att inträda i din systers hus. Och hwarför? För det hon står öfwer dig i rang och