Åssling har (minne sidor. Af Sabina. (Swenskt original.) Jag skulle önska att min penna lånade sig till en idyll för att kunna ge den wärde läsaren en målande beskrifning på prostgården i Wassåker. Må han tänka fig en liten hwitmålad byggnad, blott en wånina hög, ganska anspråkslös — anspråkslösheten hör till idyllen — men uppförd i en wacker stil, med en frontispis af de wackraste proportioner och en utbyggd, med flingerwäxter beklädd trappa; item en fri och öppen gård, emgifwen af skuggrika träd och hwars enformiga fand: plan angenämt prydes af saftiga gräsplaner med Yp: piga blomstergrupper; item ett halft dussin hundar och kattor fom stryka fromma och wälfödda kring fnutarne eller ligga malligt och sola fig på trappan till fitora byggningen eller mjölkammarflygeln, unter ret flockar af dufwor från den närliggande kyrkans tern slå ner midt för deras ögon, fom ur gifmilda händer rikligen utkasta deras föra åt dem; må han sedan tänka fig i narcissornas och syrenernas tid, då luften doftar af, ljuflig wällult, samt slutligen förlägga taflan i en af Östergöthlands bördiga nejder, inwid ten pittoreska linic fom tecknas af kanalens silfwerådra, och öfwergjuta den med en teint af sin egen fantasies färgalans, få är utsidan något få när teckuad af det familjehem, dit wi wilja förlägga första scenen af denna berättelse. Just då wi erna börja den se wi prestmor sjelf med en liten planta i blårutigt öfwerdrag och grön: —