och stenar, tills fastren fick fatt i honom och slet Ho: nom från denna sällsamma pas de deux. Efter denna episod slog den lilla gruppen fig ned i skuggan under en hängbjörk. Fastern tog Maria knäet och let: te för henne med några gullwifwor, fom hon plockade i gräset, samt tillsläppte med stoiskt lugn fin parasoll åt Rolf att experimentera med, på det prostinnan skulle i lugn och vo få läsa sitt bref. Då denna slutat fam manwek hon brefwet med en bekymmerfull min och fade: Pappa helsar så hjertligt till faster och skickar en kyss till Rolf och lilla Maria. Faster Ann Kathrin såg frågande på prostinnan, men Rolf, fom ide förstod att lägga band på fin nyfikenhet, frågade: Hwad sfrifwer pappa? — Kära barn, jag wet knappast om jag bör tala om det. — Du hör oss oroliga lilla Hedda, sade fastern. — Det är ingenting farligt. Pappa will bara att jag skall komma upp till Stockholm, till honom. — Här jog följa med? frågade Rolf ifrigt. — Och jag med, sade Maria och rädte fina små armar åt modren. — Nej, nej kära barn, det blifwer dyrt nog ändå, och prostinnan började en lång öfwerläggning med faftern i hwarjehanda ekonomiska ämnen, Contentan deraf skall i korthet inhemtas af följande bref, som hon skref till sin man: Älskade, rara gubbe! Hur skall jag kunna tacka dig fom jag wille för ditt bref och den stora glädje du mill förskaffa mig genom att låta mig få komma till Stockholm och hälsa på dig. Jag är både glad och ängslig wid tanten perpå. Så skall då också jag få fe Stockholms Herrligheter, hwilket i få långa tider warit en af mina