Giuseppe Garibaldi. Jag manligt drog mitt svärd, och snart det blänkte Uppå dess spets två stolta kronors rund; Jag gaf dem åt en konung, samma stund Min fosterstad han åt en främling skänkte. Italiens enighet jag kröna tänkte: Jag drog mot Rom, med folket i förbund; Då mötte kungen mig, på samma grund Jag honom skänkt, och i mitt blod mig dränkte. Med bröstet såradt nu och bruten klinga, En fånge i mitt fosterland jag är; Död eller landsflykt bojan skall mig bringa. Mitt öde möta dock jag kan med styrka: I landsflykt, jag Italien med mig bär, Som död, Italien skall mitt minne dyrka. (A. BJ