Minneslista för Landtbrukare i September 1862. Av ide rågsåningen slutad i Augusti, bör dermed påslyndas få mycket fom möjligt. Hwetet sås wanligen i första hälften af September; men man fan äfe wen dröja längre dermed och ändå få fullgod skörd. Dock är det alltid af stor wigt att hwete fås tidigt. Arrhenius fäger uti handbot för swenska jordbrulet: Hwetets ansedda osäterhet, hwaraf det fått namn Ängersäd, beror wäfendtlis gen på för fen sädd och orittig behandling i öfrigt. Han framställer dessutom den goda regeln: att efter torra och warma somrar bör hwetet, liksom rågen, sås senare; efter kalla och wåta somrar derimot så tidigt som möjligt. Wid höstsädets inbergning bör man aldrig försumma att sätta så mycket af den inbergade grödan som ungefär kan motswara det tommande årets utfidesbehof i stack på tillräckligt höga stolpar, så att det icke kan åtkommas af råttor. Sådant gammalt utsäde både af hwete och råg är wanligen att föredraga för nytt. — Utsädeshwete bör äfwen gerna wäljas af sådant hwete som icke wuxit på nygödslad jord Hwetet bör nedmyllas till omtring 3 tums djup. Wid wäl werkställd plöjning är bäst så på öppen fåra (der man ide får med fåninggmar skin) och werkställa myllningen genom harfning. För att förekomma fot bör hwetet be tas i en lösning af kopparvitriol (blåsten). Till en tunna hwete tages 1.4 skålp. vitriol, som sönderstötes och upp: löses i warmt watten, släs i ett far och utspädes med kallt watten så mycket, att, då säden slagits i karet, vitriolswattnet står en handsbredd öfwer säden. Hmetet omröres (det som flyter ofwanpå skummas bort), och qwarstår i wattnet 12 timmar, hwarefter det upptages och torkas antingen genom att tunnt utbredas, eller genom att blandas med nysläckt, mycket torr kalk, hwarigenom det full: komligt torkas på ganska fort tid. — Det är allmänhet högst angeläget att utsädet är fullkomligt qwarntorrt då det lägges i jorden, och detta fan alltid win: nas på sätt wi ofwan uppgifwit genom blandning med nysläckt kalk. — Från September månads början böra freaturen få komma under taf om nätterna. Mjölkkor och dragoxar böra då få något foder inne; emetan nätterna nu äro allt för långa för dem att stå mål. KLöf: werwallar fom wid denna tid betad äro ofta mycket farliga för kreaturen, emedan de få trumsjukan, hwaraf en mängd trea: tur årligen dö. Särdeles är detta far: ligt om kreaturen hungriga utsläppas om morgnarne på det daggiga gräset. Mot trumsjukan anwändas åtskilliga medel; men wi tillråda att ej wara för mycket rädd för begagnandet af troakaren, hwar: med ett hål göres på sidan hwarigenom den i magen samlade gasen utsläppes Ett sådant instrument som blott kostar 3 rdr borde finnas på hwarje egendom och åtminstone ett exemplar i hwarje