magt på ett ord i den stora politiska wigtskålen. Framför många andra, fynes denna riksdag tarfwa krafter för undanrensandet af mycken surdeg i wårt statsskick. Af de dagliga tidningarne se wi huru de båda fraktionerna, fonfervativa och liberala, rusta till tinas, feja fina wapen, koncentrera sina trafter. På riksdagshimmelen uppstiga redan öfwer synkretsen åtskillizga gubbar med bister uppsyn och dystra färger. De gruppera sig i täta falancer till höger. Det är det gamlas, det föråldrades stridsmän. Till wenster rangerar fig eu jemförelfewis ringa kohort af liberala, af sådane, som önska fitt fosterlands utweckling enligt tidens traf och andra länders föredömen, af sådane, som i känslan af det ruttna uti många af wåra institutioner, efter sin förmåga wilja medwerka till uppbyggandet af något bättre och funs dare, utan att derföre blindt och omotiveradt kassera hwad fom ännu möjligen är dugligt och friskt i ven gamla bygg: naden. Wi tillönska, i häradets namn, ven återwalde riksdagsmannen Tjernlund, tålamod att betänka fig wäl, innan han oäterkalleligt bestämmer fig i walet emellan de båda partierna; och, när han wäl har gjort sitt wal, må han ega lycka i ledet, hofsamhet och kallblodighet i ftriden och aktning för den fana han swurit!