Norrländska Korrespondenten – 2 augusti 1862, sida 2

fit uran, befunno fig 7 personer, af hwiljun wid tantringen omkommo: ffräddares gesällen Källberg och def dotter Amanda samt hushållerskan Christina, ffräddares gesällen Kassel och pigan Anna Vargdotter, af hwilka ingen återfunnits. Olyckan wid det första tillfället inträffade Jomtring kl. 4 på eftermidragen, och wid det sednare kl. half 12 på natten. Händelsen är mycket beklaganswärd, ehuru man ej kan underlåta att tillstrifwa de ssörel)kade s sjelfwa deras undergång, ty den orkanlika storm, som i Söndags war srådande, borde hafwa afhållit äfven den minst försigtige att under sådana oms ständiaheter begifwa fig ut till sjös ijynherhet i öfwerlastad f farkost. — Den nyss slutade bouppteckningen f fter aflidne excellensen grefwe De Geer slärer utwisa en tillgång af nära tio millioner rdr. — En nt fomet har blifmit obferverad i grannskapet af Kassiopeia af aftronomen Gnillaume Tempel i Marseille. Han uppgifwer kärnans diameter till 20; den strider snabbt framåt mot nordpolen. — Från Eskilstuna skrifwes: Wår stad är wisserligen ide i brist på handtwerkare af Im flag, men likwisst felas dock en, fom ofta nog salnas, nemligen hattmatare; och underligt nog, att då 2:ne sådane funna hafwa fin uttomst i Arboga, fom är mindre folkrik stad, ins gen tyckes wilja nedslå fina bopålar härstädes. Wi äro derföre öfwertygade om, att, derest en hattmalare, duglig i fitt yrle och tillika en ordentlig man här nedsatte sig, han nog skulle hafwa sin fulltomliga bergning, opåräknadt de martnader i närliggande städer och orter han dessutom flere gånger om året fan besöka för afyttrande af fina tillwerkningar, hwilka ej omsättas på platsen. — Ett nytt exempel på bränminsfus pandets olyckliga följder, berättas i H. T. En skomakaregesäll kom till St: hlm från Göteborg med en ung hustru och ett li: tet barn. Han gick från ångbåten upp i staden för att söka en mästare, hos hwilken han trodde sig kunna erhålla kondition. Under wägen råkade han i sällskap med en karl, som förde honom in på en krog. De föpo. Bränwinet förwirrade den nykomnes hjerna. Han söp alltmera. Han glömde hustran och barnet, som ångestfulla, ensamna, utan någon bekant, wäntade honom mid ftran: den i den fremmande stora staden. Han kom ända ut till Djurgården. Sent på wällen förgick han fig i ruset mot en of dessa musikanter, fom jemte fala gmwinnor nyttjas af fdweiseri-idfarne att loda kunder. Han blef utktastad, fick ett blos digt minnesmärke och blef gripen af pos lisen. Den arma hustrun hade fåfängt gifwit sig ut att söka honom. Någon barmhertig menniska gaf henne skydd för en natt, den hon tillbragte i sömnlös åns eft. Följanre morgon anmälde hon sig polisen. Der återsåg hon sin man. Han hade förstört de få riksdaler han ade, han blef dömd för fylleri och oljud ill böter, och i brist af tillgång till dess