Det gamla tornuret på Skönwik hade nyss med fina dofwa flag tilltännagifwet midnattstimmans ine träde. J den stora byggnaden war mörkt, utom i ett af hörnrummen i andra wåningen, der bakom den nedfällda gardinen ett swagt ljussken framskymtade. Månan kastade sitt darrande silfwerskimmer öfwer den ödsliga parken. Bakom en af de stora fyrenhäclarne finna wi en liten mansfigur, hwilken efter en