Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1862, sida 3

niga. Men det ena hotellets nedre må ning är till trängsel upptaget af dårar och i den stora, beqgwäma öfwerwåningen residerar de dårars förmyndare. Det andra hotellet har mu stått färdigbygdt i åratal, och ändå synes ej tillstymmelse till början af inrerning. Kommer nu en anmälan till hospitalsdirektionen om en stackars olycklig wanwetting tan få platå i hospitalet, få blir swaret — ifall man någon gång bewärdigas med ett swar — att ver ej är rum i herre berget, eller att ni får wänta tills nå gon afgått, eller slutligen: Åså snart nya hospitalet blir färvigt. Men när blir då, i herrans namn, det nya hofpiz talet färdigt? Det är wäl icke i alla fall ett nationalmufeum heller, de dömt att dela dess sorglustiga skapelsehistoria. Cellfängelset började att byggas långt efter hospitalet och, ehuru mi wisferli: gen ide förstå of på att bedöma arbetet med detta, relativt till hospitalets, få faller det dot mängden någorlunda un: derligt före, att det sednare nu sedan ett år är tillgängligt för sin publik, som, Gudi klagadt! likwäl är större än den, för hwilten det förra är ämnadt, under vet att hospitalet står der oinredt, dhavs tiskt, förwirradt, en sinnebild af de hjernör, fom derinom komma att werka och arbeta. J hela landets namn beswärja och bönfalla wi i djupaste ödmjukhet hos dem, hwilka bestyret med denna olyckans boning tillkommer, att ju förr desto hel: dre få arrangera, att de många olydli ge, fom der skola få omwårdnad och rum, snart måtte få komma i åtnjutande af denna fin föga afundswärda rätt.