Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1862, sida 3

åg, ölbryggeri och planfförlag, fortfars jan sålunda: vOch denna ohyggliga tilldragelse blir innu mera anmärkningswärd, då man ar i betraktande den tidpunkt, på mil: fen den inträffade. Som du och hela werlden wäl weta, har det aldrig gått Sandö och dess mert och invättningar rätt wäl i handom. Ån har det mans kerat något i glashyttan, än i bryggeriet och än i angsågen — aldrig mar ver full harmoni i bedrifwandet af de olika rörelserna. Nu war just ifråga fatt att, i affseende på de twå jiftnämns da anläggningarna, söka reglera faferna till ftörre enhet mellan de olifa egarne. Antingen skulle tredjepartsegaren af ång: sågen, med tillhörande stogar efter elf: wen, afstå denna åt dem, fom difponerade de andra twå tredjedelarne, eller oc skulle han utlösa dessa herrars an: velar. Bryggeriet, def förträffliga tillwertning vanfedt, lemnade ej den behåll: ning man hade rätt att förwänta, och man war betänkt på planen att antingen förwandla den stolta byggnaden till lotal för en helt annan industri, eller ock att ställa det utom sammanhanget med glasbruket och ängsågen, derigenom att antingen till enskild person försälja det, eller ock att grunda dess framtida werksamhet på aktier. Med ett ord: det war fråga om genomgripande reformer, och man hade för deras skull hufwudet fullt af myror. Då fom — förunders liga händelsernas sammanträffande! — den 11 Juni fom ett flammande Alexanderswärd och löfte den gordista tnuten. Katastrofen war wåldsam, händelsen i högsta grad beklaganswärd; men utan twifwel sweddes i lågorna många myror bort ur wederbörandes hufwuden, och ven trassliga härfwen af Sandö industriella anläggningar torde för framtiden wara temmeligen utredd. Om någon ångfåg åter tommer att uppbyggas, will jag lemna oafgjordt; vet säkra är, att talet om ölbryggeriet på Sandon om några år kommer att tillhöra sagornas område. Stora bli likwäl egarnes förluster, derom är intet twifwel; ty oaftadt det ganska höga wärde, hwartill de nedbrända egendomarne woro brandför säkrade, ligger det i öppen dag, att mye tet gått förloradt, fom intet wärde åsatts, och huru det än är, få fer man likwäl få tillfällen, då brandförsäkringssumman, om den också utan trakasserier utbekommes, motswarar de omkostnader, som på en nerbrunnen egendom äro nedlag: da. — Händelsen är således i alla hän seenden beklaganswärd och borde lära äfwen allmogen att mera, än hittills skett, begagna de wälgörande inrättningar, som tallas brandförfätringg-bolag. Bland dessa wilja wi fästa Westernorrlands allmoges synnerliga uppmärksamhet på twenne, som förtjena förtroende och ett allmännare anlitande. De äro länets allmänna brandstodsbolag och brand: försäkringsbolaget Skandia. Det fed nare fan man ej begära att det af mer nige man skall wara kändt, ehuru länets — — — — — — Q. — Mtar infoft FÖRA