Norrländska Korrespondenten – 5 juli 1862, sida 3

er; men nu äro de lidande tysta, icke 3enom plågornas upphörande, utan mera senom krafternas uttömnina. ÅWi frafs wade ofta öfwer kroppar, som bare för: olött, sedan ambulancerna och Kövans narne bade gått miste om att upptäcka dem. Rundt omkring dem war gräset betäckt med blor, och de döendes händer hade ofta trampattig: fattat några få löf ned hwilta de hare försökt att hämma blodförlusten, intill veff de blifvit allt swagare och swagare, samt slutligen upp: gifwit allt hopp och dött. En ung olyde lia warelse, fom syntes wara endast oms kring fjorton år gammal, låg emot ett träd med en knif i handen, med hwilken ban hade skurit bolstäfwerna: Johjn Dat Bolstafwen n war endast till en del färdia, då dören hade twungit honom att uppaifwa den dystra förrättningen att rista sin egen grafskrift. Den förskräcklina förödelse, fom fanonkulor förorsaka, bewittnades wid betraf: tandet af tre ltroppar, stympade af fan ma skott. Kulan, en tolfpundig, hade träffat en fierde man, under det ban på tagligen war i en lutande ställning och råfat honom i hufwudet, samt drifwit bitar af hufwurskålen ner nti kroppen, der tulan stannat till hälften, dold mellan skuldrorna. Jag såg uti tre hus nära wårna yttersta förposter, och twå mil från slagfältet, fyra fårade rebell taptener och 30 till 40 soldater. Beans regard, då ban retirerade, medförde fina fårade, men lemnade dem sedan i hns, stallar och gärdesgårdshörn wid wägen. Detta är orsalen hwarföre de äro fprids de öfwer en få stor rymd. Wi woro urståndsatte att, på en sträcka af öfwer lera hundra acres, hwarest den ffarpa: fte elden rasat, finna ett enda trär, fom ite hade blifwit skadadt. En del hade 30 till 40 muskötkulor träffat, och far nonknlor och bomber hade betäckt mars fen med grenar och stammar.