Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1862, sida 3

ortgick det nu dagligen ända till den 30 zuli. Denna dag skulle han göra fast örbramseglet och hadeer dan fiera gåns jer gått upp, men utan act sörmå lomma ängre än till bramsalningen, få förfwar ad hade han blifwit af de dagliga Mif: jandlingarne. DÅ han ej kunde gå upp, sfallde taptenen att han skulle hissas upp, hwilket också skedde, och han hisfa: des upp i klyfwerfallet. Förste ftyrmans nen och kocken hissade upp honom. jan kommit till höjden af märsen, brast jallet och den olycklige gossen föll twärt öfwer staget. S bara! skrek kaptenen, Må ihjäl den satan fan man inte, och jelf falla ned och flå ihjäl fig will han också inte. Derpå band kaptenen honom vid fockwantet; jag gick upp på fockrån, der jag hade åtskilligt arbete; då såg jag efter omkr. 2 tummar kapten binda honom fast öfwer gångspelet och flå honom få länge med en tågända, tills gossen ej gaf något ljud mer ifrån fig. Då jag fom från rodret och ffulle äta, hörde jag en af manskapet säga att Theodor mar död. Då hwarken af kaptenen eller ftyrmannen något försök gjordes att återtalla honom till lifvet, hjelpte jag till att föra honom till en koj och droppade der smält lad i hjertgropen; men han gaf intettecfen till lif ifrån fig. Dagen derpå fa stades han öfwer bord. J fall någon stulle finna oss straffwärda för det wi tillåtit sådane afskywärda saker passera, så will jag anmärka att wi ej kunde göra annorlunda. Den 20 Jnni slog kapten kocken med en tupfernagel (en af deträ naglarne, fom fitta i relingen långs vad, för att mid dem fästa löpande ändar) så häftigt i hufwudet, att blodet rann ned i skorna på honom, hwarwid han fade: Id hjelper inte tränaglen, få mill jag taga en af jern eller annars revolvern. Derföre ansåg jag min helsa och mitt lif i fara hos kapten Kokemiller, ifynnerhet fom han ej längre sedan än i förr: gårs, i närwaro af förste styrmannen och en mig obekant herre fade: Om kocken och jag åter ginge med honom till sjös, få mille han platta till hufmudena på of. Jag anhåller derföre om mitt eller kaptenens entledigande. Honolulu d. 17 Nov. 1861.7 — Och ett sådant missfoster af djefwulsk elakhet har rätten i Celle låtit wara i i frihet mot kaution!