Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1862, sida 2

man säger ju tydligen, att han är fal lad att föra talan för rikets bästa och att i alla förhandlingar affe det helas wälfärd, samt tillje, att rättwisa må me derfaras alla ritets innewånare, hmwarhelst de må wara bosatta, — i Ystad eller i Haparanda. Från denna ftåndpuntt blifwer då allmänt wäl ritsdagsmannens första och förnämsta ögnamärke. Detta hindrar icke, att han båre kan och bör, så widt med rättwisa förenligt är, främja äfven den orts fördelar, till hwilken han fjelf hörer, hwiltet och bäst lå ter sig göra genom upplyst nitälskan för hela samhällets forttomft och utmedling, tt af hela statskroppens mälbefinnande skola ju äfwen dess lemmar befinna fig wäl. Wi lägga derföre här mine dre wigt på bosättningen, än på dugligheten i öfrigt, minst då, när frågan, såsom här, gäller en man, fom under 3 riksmöten haft tillfälle till närmare bekantskap med stadens angelägenheter och derunder wisat, att han ingalunda för dem warit likgiltig; hwarpå, såsom ett bland flere bewis, må nämnas den twistiga frågan om wår Elementarskolas utwidgning, till hwars lyckliga lösning H:r Wallenberg werkade med ett nit och en framgång, som alltid bör wara föremål för ett tacksamt erkännande. Eger han dertill, hwad Sundswallsposten rättmisligen tillägger honom, ftor ritsdagåmannarutin i förening med fitt klara hufwud och fin stora allmänbildning, få för refaller det något owäntadt, att S.-P. få twärt wänder ryggen åt den man, hiwilfen han nyss egnat sitt låford för få stora förtjenster, fåfom mycket talande, att äfwen nu ihågkommas; en inkonsequens, så mycket märkligare, som H:r W., blott derföre, att han nu är densamma som han förut såsom stadens ombud warit, neml. mantalsskrifwen, men icke stadigt boende i staden, anses böra uteflutas, ide blott från vrikgdagåmannabefattningen, utan äfwen ur kandidaternas leder. Det är oc hufwudsakligen med afseende på denna framstående inkonsequens i resonnemanget, wi nu tagit till orda, men ingalunda för att inwerka på deras fria bestämningsrätt, som ega att afgöra, hwilken af de nämnda kandidaterna, onekligen alla utmärkta och allt förtroende miärdiga, bör ställas i främsta rummet. Sedan Sundswallsposten börjat med inkonsequenser, är det mindre underligt om han dermed fortfätter, oc han gör det äfwen. Sålunda utesluter han äfwen stadens hederwärde Borgmästare ifrån riksdagsmannakallet, det han hHedersamt och till belåtenhet eljest skulle fullgöra, blott af fruktan för brist på en skicklig vikarie wid Rådhusbordet, så att sjelfwa hans utmärkta skicklighet på den plats han bekläder sålunda skulle stå honom i wägen och till förfång, då fråga är om förtroende till en ännu högre plats! Detta hinder undanskjutes dock lätt för Skolans förtjenstfulle Rektor med det utlåtande, att hans plats är lättare att fylla. Utan att fästa oss wid vet mindre artiga i detta kategoriska dom