Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1862, sida 2

Men efter han gjort försök att skjuta eller dränka sig sjelf. hwarför hade han icke fullbordat sjelfmordet? Hade mil hans arm blifwit förlamad i och med detjamma han inwigde fig till mördare? Månne han hade tillfogat fig fåret i ansigtet, sedan han warit i wattnet, och hwar hade wäl detta sjelfmordsförsök tilldragit fig? J stadens närhet hade ingen af befoltningen hört något skott lossas, men wäl påstod Mausfewaktaren, fom bodde straxt inwid skogen, att han hade hört tvenne nästan samtidiaa pistolskott. Hmilten bewekelsenrund kunde för öfrigt Edelman hafwa till ett sidant mord? Hade han werkställt det i ett: anfall af swartsjuka eller wansinne? Floret om fabels fästet, likasom aflägsenheten af det till missgerningen utwalda stället, bewisade ju att allt hade skett med uppsåt och beräkning! Edelman war af god familj och hade genom sin faders frånfälle blifwit i tidiga år öfwerlemnad åt lig fjelf. För v fel man kunde till och med icke förneka honom en wiss genialitet, men denna war likwäl beledsagad med måne ; ga moderna snillens förflugenhet och förledde honom allt för ofta till extravaganta företag, emedan han safnade motwigt i ett praktiskt förstånd och en fast Under sin studenttid relegerades han en och karafter. annan gång, försötte fig med lita liten framgång, der: före att det brast honom ihärdighet, på hwarjehanda Förståndsgåfwor felade honom ingalunda; : hennes yppiga, junafruliga skönhet fom fängslade ho: nom, än hennes liflighet och passionerade wäsen, ett arf af hennes sarmatiska förfäder, oh romantiken i hennes åsigter, i hwilka naturliga anlag och yttre förhållanden hade lika andel. Hennes fader, en em betsman, hade tidviat dött, och hennes moder ftod ej just i det bästa sedlighetsrykte. Tbefla tände fig olydlig och sammanträffade i denna tänsla med Edelman, hwars själ swigtade under mångfaldigt betryck, och som gerna fantiserade och swärmade i högre regioner med den tjusande flickan. En lidelsefull och ömsesidig kärlek mar den nar turliga följden af denna öfwerensstämmelse. ECdelman besökte dagligen fru von Krafzewska hus, intill dess hon fann för rådliat att afbryta det förtroliga umgänget, emedan hon, såsom ryktet wille weta, ins tresserade fig sjelf för fin dotters tillbedjare. Thekla reste, efter ett stormigt uppträde med modren, bort till en tant, men återkom innan kort, och hennes äldre, sjutlina syster begaf fig i stället bort till denna lefnadsbanor, och befann fig flutligen, när äfwen hans moder dog, både rådlös och medellös. l , Cåsom en sista resurs tillgrep han militärtjensten, ehuru dess mar skinmessiga punktlighet för ingen del passade till hans lynne och lefnadswanor. För Thekla hade han straxt efter första bOefantskapen fattat en lidelsefull kärlek. Det war mindre qwinliga anförwandt. Endast få dagar hade förflutit sedan Theklas återkomst till hemmet, och hennes moder, hwilten noga observerade henne, wisste att hon icke fått tillfälle att samtala med Edelman. Dagen förrän hennes lik träffades i tanalen hade fru von Krafzewska warit på landet och kommit sent hem. Hon hade alltså först påföljande morgonen märkt Theklas frånwaro och fått af fin fon underrättelse derom. Frun hade i sjelfwa dagbräckningen begifwit fig ut, sedan hon med stor sorgfällighet gjort fin toilett. J Närvaro Å modren och Theklas syster, som emellertid hade återkommit, fördes Edelman till den mördades lik. Med wild smärta och hjertslitande